egrelius.se

“Egge, vem e då de?” Det är det många som frågar sig, inte minst de som inte vet vem han är…

Jag föddes den 7 april 1974 klockan 23:56, och vägde 3690 gram. Jag var 51 cm lång.

Ute i stora vida världen, den riktiga alltså, heter jag egentligen Thomas Egrelius. Det har jag gjort sedan jag ploppade fram på Akademiska Sjukhuset i Uppsala och skrek “Mama”, ungefär som de där leksakerna i tomtefabriken på julaftonen…

Vid nio års ålder hade jag av någon anledning fått övertygelsen om att jag skulle bli sveriges nästa världsmästare i simning, vilket medförde att jag även började träna denna alldeles eminenta idrott så gott det gick, vilket man väl får säga så småningom var ganska bra… Men någon världmästare blev jag aldrig, trots ungefär 10 års plaskande fram och tillbaka…

Uppsala är ju som du vet en riktig studentstad, och alltså kan man tänka sig att jag ännu idag sitter i skolbänken, men se där har du fel. Lilla jag har endast 12 år på skolnacken, men det har räckt ganska bra ändå. Efter 11 år var jag utbildad telereparatör med allt vad det innebär, och efter ytterligare ett år var det dags för att vara utbildad datatekniker, vilket till slut blev grunden för mitt fortsatta arbetsliv… (där fick mamma så hon teg, eftersom hon tyckte det var onödigt att jag köpte min Commodore 64…

Även i den obligatoriska (som den var då det begav sig) militärtjänstgöringen hade jag nytta av min utbildning, då jag fick chansen att utbilda mig till markelektromekaniker på flygvapnets skola i Halmstad under 17 veckor på våren och sommaren. När jag och mina 7 kamrater på utbildningen inte pysslade med allt från 120 pars telekabel till yttepyttesmå optiska fibrer var det nöjeslivet i Halmstad som gällde… Inte helt fel på sommaren…

Efter nästan ett år i knugens tjänst var det dags att börja jobba, och det gjorde jag på en avdelning på Uppsala Universitet, eller närmare bestämt BMC, där jag stannade i ungefär ett och ett halvt år. På denna avdelning lärde jag även känna snubben som alltid somnar på festerna, nämligen Pinyo

I början av 1996 fick jag en fråga om jag inte funderat på att byta jobb. Den frågan resulterade i att internetoperatören Svenska Canit AB fick en ny medarbetare från och med maj 1996, där jag arbetade fram till december 1998, då som “systemutvecklare”.

Från Canit gick jag vidare till UUNET, där jag idag arbetar på en avdelning som heter EMEA Network Services, Server Operations. Vi tar klappar om alla UNIX-servrar i Europa. För dig som inte vet det, kan jag nämna att UUNET är ett helägt fristående dotterbolag till Worldcom. Worldcom bytte sedan namn till MCI efter någon liten skandal i USA, och UUNET försvann som bolag in i MCI. I början av 2006 köptes så MCI upp av Verizon som blev Verizon Business i EMEA. Så det är alltså där jag arbetar idag.

Vad pysslar jag då med när jag inte jobbar, äter eller sover? Jo, jag tänker att jag ska ta mig ner till bassängen och simma några längder, men av någon konstig anledning är det väldigt sällan det lyckas… Istället träffar jag mina kamrater, går ut en sväng på krogen och praktiserar lite ölhävning… och givetvis gosar jag med min flickvän så ofta jag bara kan… =)

Man kan fråga sig varför jag heter just Egge… får man något svar? Nä, oftast inte. Men den som någon gång läst “Orson och hans vänner” vet vem egge är…

Musik då, kan man fråga sig. Lyssnar jag på sånt? Givetvis blir svaret, för vem kan leva utan musik? För tillfället handlar det om väldigt många olika artister och musikstilar, men några exempel är Suede, Kent, Ulf Lundell. Även Björk, Bob Hund, Rebecka Thörnqvist, Pet Shop Boys, Green Garden, Pulp och många fler går ner i CD-spelaren utan problem… Favvislåten med Lundell har av någon anledning blivit “Hon gör mig galen“.

En pippifågel vid namn Ettan är mitt lilla husdjur, och han är en ruskigt trevlig Nymfparakit… när han vill. Han fick för ett tag sedan en kompis, som skulle ha varit en hona, men det visade sig att även det var en hane. Men de blev bra kompisar ändå (nä inte SÅ bra kompisar). Den nya pippin fick heta Nollan.

Men eftersom Nollan visade sig vara en riktig gaphals, fick han efter ett tag byta bostad, och ersattes av ännu en ny pippi, närmare bestämt Zero, som förhoppningsvis var en hona. I så fall en väldigt tuff hona som inte verkade vara rädd för någonting. =) Återigen visade det sig vara en hane, men den här gången en så pass rolig och nyfiken liten pippi att den nog kommer få bo kvar ändå.

En gång i tiden, några år efter kristus, var jag duktig på att irca, och det gick åt många timmar varje vecka för att hålla ordning på alla IRCare som inte kunde göra det själva… Idag är det lite sämre av den varan, och IRC är något som alldeles för sällan åker fram från gömmorna i hårddiskens alla hörn.

Hur kommer man då i kontakt med mig? Svaret är att det gör man inte på annat sätt än via email om man inte känner mig tillräckligt väl…

Om du nu mot all förmodan skulle orkat läsa så här långt skulle det vara vara kul om du kunde ta i akt att jag inte spelar golf och skriva några rader i min gästbok, eller varför inte glutta lite i fotoalbumet?

Ja just ja! Jag har ju flyttat till Stockholm också!