Hammarbybacken i sol och 7 grader varmt
Vi hann med ytterligare lite slalom innan snön försvann. Härom dagen, i mitten av mars, körde Tuva och jag några timmar i Hammarbybacken i strålande sol och 7 graders värme. Härligt.
“jag är en traktor, jag är en traktor” upprepade hon ett helt åk när jag påminnt henne om att ploga ordentligt 
Nattlig fotografering|
Senaste besöket nere på landet visste jag att det skulle bli klart väder, så jag tänkte försöka mig på lite tester och fotografera månen och stjärnorna. Därför fick stativet åka med. Jag hade däremot inte räknat med att det skulle vara 15 grader kallt. Batteriet i kameran pallade inte riktigt så många bilder med de [...] Läs mer... |
Vad gäller utbyggnaden så skulle ju en tät stomme vara klar när vi kom ner. Så var inte fallet. Endast halva taket hade råspont och inget som helst väderskydd var på plats. Vi slog en signal till byggfirman för att kolla läget, och japps, de hade blivit något försenade eftersom en av snickarna hade brutit armen. Dock inte i samband med vårt bygge. Dagen efter kom två andra snickare och fixade taket, la på underlagspapp och satte upp vindväv runt hela stommen på två dagar. Medan vi själva låg nere på badet i 30-gradig värme och hörde spikandet på avstånd
Badandet ja. I år var det mer fart på Tuva i vattnet. Hon simmade och plaskade för fullt med armpuffarna på. Och hoppade till och med ner till mig från trappen längst ut på bryggan! Dessutom provade hon på att fiska med metspö för första gången. Det blev lite panik när vi faktiskt fick upp en fisk. Årets toppnotering i vattnet var 26,5 grader. Helt ok.
Som vanligt kom en del släkt och vänner på besök under våra semesterveckor. I år var det väl de vanliga. Mormor några dagar under första veckan som vi mest tillbringade nere vid sjön. Sedan kom min min syster med familj ner från Dalarna några dagar också. Även då blev det en hel del bad. Och lite senare kom även farmor och farfar ner för bland annat den av Tuva efterlängtade kanot-turen med dem på sjön. Hon ville ju så gärna “pladdra kanot” med dem. Vi hann även med en sväng till Söderköping för att äta glass och titta på båtarna som slussade. Den numera årliga utflykten under semestern.
I mitten av semestern åkte vi tillbaka till storstaden några dagar för att bland annat se på Kent i Långholmsparken, som varit inbokat sedan länge. I samband med det passade vi även på att åka upp till farmor och farfar i Uppsala för att ta en tur med Lennakatten, något som de gärna gör med sina barnbarn (och barn). En varm och solig sommardag. Tyvärr hade det varit lite för varmt, så de kunde inte köra med ångloket på grund av brandrisken. Så ett gammalt diesellok fick duga 
Vi åkte ända ut till Faringe, där Karin tillbringat en del av sina somrar som barn. Åt medhavd matsäck bland getingarna, och fick oss en varsin glass innan det var dags att åka tillbaka mot Uppsala med rälsbussen hela vägen. Det var varmt, väldigt varmt på vägen tillbaka. Men en mycket uppskattad utflykt av allihopa tror jag.
Det var ju inte bara sol och varmt under dessa veckor. Vi fick även en hel del regn. Sent en helg när jag precis skulle gå och lägga mig upptäckte jag hur det droppade vatten från taket. Inne. Fram med burkar och kastruller för att sedan undersöka närmare dagen efter. Det visade sig att när byggarna tagit bort en del av gamla plåttaket så kom det in vatten genom underlagspappen på ett ställe. Och med de mängder regn som kom denna helg hann det tränga igenom och blöta upp isoleringen ordenligt. När den var mättad började vattnet leta sig ner genom spikhålen i takpanelen och in i huset. Så det var bara att riva ut all blöt isolering och på med en extra presenning på taket. Som tur var var det ju forfarande varmt och solen tittade fram i början på veckan, så det torkade ju upp ganska snabbt ändå. Nu får vi bara hoppas på att isoleringen i väggen inte blivit blöt också. Det blir till att göra en fuktundersökning i vår tror jag. Det som var bra med detta var att vi samtidigt fick bort ett humlebo som störde lite.
I övrigt så har det ju arbetats lite under semestern också. All björkved har blivit kapad i lämpliga längder och en del har också blivit huggen. Panelen som snön rev med sig på gäststugan i vintras har blitvit åtgärdad, ny och grundmålad panel sitter nu på plats. Förrådet har fått sin gula färdigfärg påstruken två gånger och jag har börjat så smått med det som ska bli vedförvaring i anslutning till förrådet. Två fula enar som vintern tog slut på har sågats ned, och 3 liter kantareller har plockats på tomten.
Sista veckan på semestern blev det ytterligare lite bad, men nu “bara” i drygt 20-gradigt vatten. Dagarna som inte hade badväder tillbringades med annat. Bland annat en tur till Busfabriken i Norrköping där Tuva och Pappa hade kul tillsammans medan en höggravid mamma satt och vilade. När det var dags att åka hem imponerade Tuva stort. Hon som normalt är så försiktig och lite rädd för att prova nya saker knallade helt sonika fram till den stora “vulkan” som finns där inne och klättrade upp på toppen av den för att sedan själv åka genom den ca 10 meter långa tunnelrutschkana som fanns ned därifrån. “Vulkanen” är ca 4-5 meter hög med en typ av gummimatta som är spänd från en rund platta i toppen ner mot en mycket större cirkel på golvet - ser ut lite som en stor tipi. På denna matta sitter “klätterväggsploppar” och den sista metern upp är i princip helt vertikal som en vägg. Men det hindrade inte vår lilla tjej. Pappa blev mäkta imponerad!
Jag hade även pratat med Tuva om att gå på en liten vandring i skogen. Jag hade då en av Kolmårdens urskogar i tanken. Mellan oss och Norrköping finns en relativt ung urskog som heter Glotternskogen som ska ha fina vandringsleder. Tuva ville promenera där, så en morgon gjorde vi i ordning matsäck till henne och mig och gav oss iväg. Jag hade innan tittat ut en lämplig tur på ca 4km som vi kunde ge oss på. Och nog må jag säga att det var fina leder. De går runt en ganska stor sjö och den här dagen var det i princip helt vindstilla så sjön låg spegelblank. Det kunde inte vara vackrare. Efter 2km kom vi fram till målet - ett vindskydd där vi skulle äta matsäcken (vi hade redan stannat en gång tidigare och nallat lite, en treåring behöver ju vila lite ibland ) Där finns även en vedeldad bastu som man utan kostnad kan få låna av kommunen. Det måste vi göra någon gång - och kanske rent av sova över i vindskyddet. Men det bör nog vara innan myggen har vaknat…
Efter matsäck och lite lek så knallade vi de två kilometrarna tillbaka till bilen, med ytterligare ett fikastopp halvvägs. Jag måste säga att lilltjejjen var hur duktig som helst och den här dagen var nog en av de bästa jag haft tillsammans med min dotter så här långt!
Efter fyra veckor var så semetern slut igen, och jag fick pallra mig tillbaka till jobbet…
Möte med vargar|
Förra året fick Karin ett möte med vargar på Kolmården i present när hon fyllde år. Vi gjorde några försök att boka in besöket, men utan att lyckas riktigt. Dessa möten är ofta fullbokade långt i förväg, och dessutom skulle Jocke & Mia följa med också så då var det två familjer som skulle passa in besöket i kalendern, med barnpassning och allt. Läs mer... |
Hoppsan. Hastigt och lustigt bestämde vi oss för att vi ville ha en ny bil istället för vår röda V70 från 2000 som gått snart 19.000 mil. Vi “sprang på” denna lite nyare fyrhjulsdrivna V70 AWD från 2004 hos “handlaren runt hörnet”. Kikade på den på fredagen och skrev på följande måndag, och fick hämta ut den i torsdags. Än så länge är vi iallafall nöjda med den
2010-05-19: 18.88 (min: 13.25 max: 27.94) 2010-05-18: 19.30 (min: 11.25 max: 30.12) 2010-05-17: 14.55 (min: 3.88 max: 29.38) 2010-05-16: 13.46 (min: 5.62 max: 23.25) 2010-05-15: 17.35 (min: 10.31 max: 29.19) 2010-05-14: 14.40 (min: 9.69 max: 22.75) 2010-05-13: 13.39 (min: 6.62 max: 21.81)
Det har vi firat med att köpa en ny gräsklippare. Den handjagare vi haft ett tag nu har jag ledsnat på. Vi klipper inte så ofta som man borde, och när man väl gör det får man kämpa sig galen för att få gräset att se halvbra ut. Jag invigde den nya klipparen idag, en Bosch Rotak 37Li som går på batteri, och det var en fröjd att klippa med den och resultatet blev utmärkt
Hos SMHI kan du se en karta som visar när sommaren har kommit till olika delar av landet.
Resan tog som vanligt sin början på O’Learys på Centralen. Lite tidigare än vanligt för min del eftersom jag kom direkt från Tuvas simning. Så det blev öl och burgare till middag för mig. Det slank ner ganska bra.
Ett gäng öl senare var vi alla 12 samlade på nattåget som avgick strax före 1, ca en timme senare än angivet. Men vad gjorde det, vi skulle ju sova tills det var dags att kliva av i Åre.
Väl framme bar det direkt av upp på skutan med kabinbanan efter att ha löst skidhyrning och bagageinlämning. Och kontroll att mitt knäskydd fungerade med pjäxorna. Uppe på toppen såg man inte mycket. Över 20 sekundmeters vind och noll sikt. Osynliga snödrivor i pisten som man inte ens såg var den var om man inte hade någon strax framför sig. Man tappade orienteringen direkt. Så vi tog oss ner i lågzon efter bara ett åk där uppe.
Nästa dag, på fredagen kom det fina vädret. Klarblå himmel och lagom temperatur och vind. Efter några åk i de brantare backarna insåg jag att jag nog skulle hålla mig till de lite flackare partierna i år för knäts skull. Det var jobbigt och dessutom kände jag mig osäker så jag spände mig hela tiden. Det gick inte att åka normalt och blev därför heller inte så roligt som det ska vara. I de lite flackare backarna kunde jag däremot stå på bättre och det blev direkt mycket roligare igen.
Fredagen avslutades med två gånger Smalare än Tord. En gång på after-ski och en gång på kvällen. Skoj. De är bra. Lördagen bjöd sedan på väldigt växlande väder. Vi hade allt från klarblått med sol, till dimma, till snöyrväder, och jag vet inte vad. Kändes som ett helt års olika väder på en och samma dag. Men en hel dags åkning blev det ändå. När det väl var slutåkt för den här gången kunde jag konstatera att det gått bra med knät, även om det kändes överansträngt och trött. Jag hoppade över åkningen i ravinen i år
Söndagen bestod av ihoppackning och städning med efterföljande hemfärd. Tåget skulle avgå 0930. Skulle. Men någon hade lyckats med konststycket att riva ned 200 meter kontaktledning mellan Åre och Östersund så det blev inget av med det inte. Det fick bli buss till Östersund för att där vänta ytterligare ett antal timmar. Det var ju ändå samma tåg vi skulle åka med i slutändan! Klockan 15:23, fem timmar senare än planerat, avgick tåget till slut från Östersund. En perrong med nästan 1000 personer gjorde vågen när det rullade in på stationen och fick tutsignaler som svar från en leende lokförare. Humöret hade varit på topp hos de flesta resenärer trots allt. Vad skulle man göra, det var bara att gilla läget när väl SJ fick tummen ur och kom med vettig och regelbunden information. 20:40 klev vi av tåget på Centralen och var äntligen snart hemma hos våra familjer igen.
Andra om: Åre, SJ, Kontaktledning
Jag trodde ju tidigare att han tagit bort hela främre korsbandet vid operationen, men det var inte helt rätt uppfattat visade det sig. Han hade bara tagit bort den nedre delen som ramlat ned och lagt sig i kläm, för att hoppas att den övre delen som var kvar skulle ärra sig fast i vävnaden igen och på så sätt ge iallafall en viss stabilitet. Och enligt honom verkar det som den idén inte var helt fel, för han tyckte det verkade som just så hade skett.
På frågan om jag tränade ordentligt så fick man ju krypa till korset och säga att jag nog slarvat lite med det sedan jul och inte riktigt kommit igång igen. Tur att det varit en massa helger, jag fick ändå lite förståelse från honom Men jag känner ju att jag måste komma igång och träna ordentligt. Med det väglag som råder den här vintern känner jag ju att knät är ganska så instabilt, och att jag måste parera med andra muskler i benet hela tiden. Ganska ofta har jag lite träningsvärk i vaden på grund av detta, så den blir väl stark och fin
Hur som helst fick jag i uppdrag att maxbelasta knät så det går att avgöra om det kommer behövas en rekonstruktion längre fram eller inte. Just nu tyckte läkaren det var svårt att avgöra. Hade jag varit en elitsatsande idrottsman hade han givit mig ett nytt korsband direkt när han ändå var inne och rotade, men med den aktivitetsnivå jag har ville han se om det går att vara utan. Det är ju trots allt en rehab-tid på 6 månader eller mer efter ett sådant ingrepp. Jag tycker det räcker med den tid jag behövt hittills…
Nåväl, maxbelastning ska jag väl f
örsöka mig på. Gäller bara att övertala hjärnan om att det är en bra idé. Minnet av smärtan när korsbandet gick av sitter kvar ordentligt där uppe, och är inget jag vill uppleva igen. Redan förra veckan hade jag min badmintonpremiär sedan skadan, och det gick ju faktiskt bättre än jag förväntat mig, även om jag mest stod som en vägkon och sträckte armarna så långt det bara gick istället för att röra på benen Det tyckte farbror doktorn lät lovande. För att hjälpa mig på traven skrev han ut en remiss på en sportortos, ett ordentligt knäskydd som ska hjälpa till att stabilisera knät när jag idrottar, tex vid badminton eller den skidåkning som jag tror jag ska klara av om en dryg vecka i Åre.
Knallade ner till Olmed i backen nedanför SÖS för att hämta ut den direkt. Efter lite trassel med remissen fick jag så en ortos från hyllan. Jag trodde jag skulle få en sådan som är typ “strumpa” med inbyggda skenor på sidan. Det var så läkaren beskrivit den. Men på Olmed tyckte de att jag skulle ha en annan variant. Jag vet inte om det hade med remiss-strulet att göra eller inte, men den jag fick känns ordentligt ordentlig. Nu ska jag bara försöka lära mig att spänna på den ordentligt på benet. Och hoppas det går att ha den tillsammans med slalompjäxorna.
Vi får väl se hur det går framöver.
Tuva blev 3 år och själv blev jag 35. Jag fullföljde det 11e året hos samma arbetsgivare.
Lägsta temperatur 2009 hade vi i december, -15 grader. Varmast var 40 grader i juni, i eftermiddagssolen där termometern är placerad. Årets medeltemp var 7,4 grader varmt, lägsta medel sedan vi började mäta 2006.
Elförbrukningen 2009 blev lite högre än senaste åren och vi är tillbaka på ca 14300 kWh totalt. Fördelat på 6500 för värme och varmvatten och 7800 för hushållet. En anledning kan vara att 2009 hade lägsta medeltemperaturen sedan vi flyttade in.
2009 blev det år vi förbrukade minst vatten sedan inflyttning i huset. 78 kubik totalt mot över 90 de senaste åren.
Strax före 11 anmälde jag mig inne på dagkirurgen på SÖS, och fick sätta mig och vänta en stund. Inte allt för länge dock, för efter ett tag blev jag visad till salen och fick byta om till den mysiga sjukhusrocken och långstrumpor
Väl där fick jag däremot vänta lite längre. Kirurgen ville tydligen ha lite lunch i magen innan han gick lös på mig, efter att en tidigare operation dragit ut lite på tiden. Så där låg jag och facebookade och läste mail. Trevligt med publikt wifi på sjukhuset
Nåväl, så småningom dök läkaren upp och konstaterade ganska snabbt att korsbandet med största sannolikhet var av. Han meddelade att det skulle bli tre titthål.
Lite smärtstillande i förebyggande syfte och sedan rullades jag in i operationssalen. Och där blev man väl omhändertagen må jag säga. Nogranna beskrivningar om vad de gjorde och tänkte göra. Blev ordentligt inbäddad i varma täcken och varm mössa innan narkosläkaren skjöt in sömnmedel i kanylen på handen. På frågan om varför jag fick narkos istället för ryggbedövning var svaret att de lättare kan styra hur länge jag ska vara “borta”. Men ryggbedövning hade jag inte kunnat åka hem samma dag.
Tydligen har jag ovanligt fina tånaglar för att vara man. Narkossköterskan nästan ropade ut det av förvåning när hon såg mina fötter. Där ser man
Det här var första gången jag blev nedsövd. Jag var inte direkt orolig inför det, men tyckte det kändes lite olustigt. Någon typ av kontrollbehov tyckte nog inte om att ha en massa folk grävandes i min kropp medan jag sov
Men väl där gick det snabbt och smidigt. Lite - nej, ganska mycket ont i armen i några sekunder innan jag försvann in i sömnens värld. Sköterskan hade tipsat om att jag skulle tänka på något trevligt innan jag somnade. Ibland kan man tydligen ta det med sig in i sömnen. Så jag tänkte på dagarna på Gotska sandön vi hade tidigare i somras. Men inte drömde jag något om det heller. Jag drömde inte ett dugg, vad jag kan komma ihåg.
Cirka en timma efter insomnandet blev jag väckt. Kände mig ganska suddig och kommer ihåg att jag sluddrade något om att jag ville ha narkos varje kväll. Men jag vaknade till ordentligt ganska så snabbt, trots en timme av återkommande omsomnanden. Jag kände nog aldrig av det obehag många berättat de haft efter att ha varit nedsövd. Men det kanske beror på den korta tid jag sov, jag vet inte. Jag är smått fascinerad över hur man kan söva ner folk så kontrollerat
Under operationen konstaterades att det främre korsbandet var helt av och nederdelen hade hamnat i kläm varför man hade trott att även menisken var skadad. Men det var den inte, den var helt ok. Vilket ju självklart är toppen. Läkaren och sjukhusets sjukgymnast trodde att utförsåkning i februari bör fungera om jag bara tränar upp musklerna runt knät ordentligt.
Klockan 4 på eftermiddagen fick jag min första “måltid” sedan middagen kvällen innan. Mackor, yoghurt, juice och underbart gott kaffe! Några timmar efter operationen knallade jag sedan hem för egen maskin när Karin kom och hämtade mig. Ganska otroligt tycker jag.
Den 18 januari ska jag tillbaka och träffa kirurgen som opererade och se om jag behöver ett nytt korsband eller om jag kan klara mig utan. Med den långa rehab en sådan rekonstruktion skulle innebära känns det som det kanske kan vara värt att testa utan ett tag. Får se hur det går fram till den 18e.
Andra om: SÖS, Knäskada, Korsband, Operation, Knäoperation
Senaste kommentarer