En till premiär – en SPD-vurpa

Det sägs ju att det nästan är mer regel än undantag att man förr eller senare gör en sådan där fin stillastående vurpa när man sitter fast i pedalerna. En del har kört flera år innan det inträffar första gången. Andra råkar ut för det redan första rundan.

Själv tyckte jag att jag var duktig på att komma ihåg att ”klicka ur” när det var dags att stanna. Och det är jag nog också, ialla fall när jag känner att det är motiverat för säkerhetens skull. Men idag hände det ändå.

Jag tänkte jag skulle smita över en korsning när det precis slog om till rött för oss cyklister. Ja jag vet, det ska man inte. Men jag hade inte hög fart och full koll på vad som hände omkring mig. Precis innan jag tog beslutet hade jag tänkt stanna och således klickat ur min högerfot för att sätta ned den på backen.

En bit ut i gatan ser jag då att bussen från höger som väntar får grönt. Eftersom jag är en nästan helt laglydig cyklist som för det mesta försöker föregå med gott exempel och vara vän med alla i trafiken tänker jag stanna på mittrefugen så bussen får köra. Det är bara det att med den position jag har lämpar det sig bäst att sätta ned vänsterfoten på själva upphöjningen på refugen. Men. Vänsterfoten sitter ju fast. Upptäcker jag någon sekund för sent när jag redan är på väg ned i backen.

Snabbt är en gående framme och kollar att allt är ok med mig, vilket det är. Jag kommer snabbt upp på benen, plockar upp framlampan som lossnat och knatar över till andra sidan gatan. Och upptäcker till min förtvivlan att bakhjulet på min nya fina cykel verkar snett och tar i ramen! Det visar sig ganska omgående att det är hjulets snabbfäste som lossnat i vurpan och hela bakhjulet satt löst. Snabbt åtgärdat som tur är. Och jag var på rull igen.

Väl hemma har jag trots detta tangerat gårdagens och även den bästa snitthastighet (stillastående borträknat) på rutten, vilket kändes bra. Bra fart uppför Västerbron och backen upp från Liljeholmen ordnade nog det. Då kom ytterligare en överraskning. En lite roligare den här gången. Endomondo, min träningsapp, utnyttjar accelerometern i telefonen på ett ganska kul sätt. Den hade upptäckt att jag ramlat och påpekade detta på resultatskärmen! Sånt gillar en tekniknörd som jag. 🙂

Imorgon ska jag ta en titt på cykeln och se om jag lyckats göra någon fin repa på den.

Liknande inlägg:

SPD-premiär – och lite mer prylar Premiärtur på crossen Börjat jobba igen 22km närmare målet