Skandisloppet 2014

Fram till den 9 maj hade jag cyklat 23 kilometer som längsta distans i år. Därför chockade jag kroppen med 30 mil på två dagar.

Skandisloppet i Uppsala var ett lopp jag var sugen på redan förra året. Det kändes på något vis lockande att få cykla ett långt lopp ”på hemmaplan”. Start och mål inne vid slottet och sedan cykla runt på småvägarna runt om i Uppland och passera de mindre ”byarna” som man ibland bara känner till namnet men i alla fall vet var det ligger. Då blev det inte av eftersom vi hade en massa andra rundor inplanerade. I år däremot har det inte blivit en enda träningsrunda i grupp inför Vätternrundan. Istället har det satsats lite på tempolopp med Jocke och inte så mycket mer. Helgerna har rusat iväg. Därför har det istället planerats in några längre motionslopp innan det är dags för vår andra runda runt Vättern.

En av dessa blev alltså Skandisloppet. Både Jocke och Patrick har redan skrivit utförliga rapporter om hur dagen var, så jag går nog inte in så mycket på djupet. Deras redogörelser som täcker in det mesta kan läsas här, här och här. Gör gärna det!

Men, alltså, Jocke och jag körde som vanligt tandem och Patrick åkte snålskjuts bakom oss. Redan långt innan det var dags bestämde Jocke och jag att vi skulle cykla upp till Uppsala på fredagen istället för att ta bilen. Sagt och gjort, med halvdag på jobbet så kom vi iväg från Uppsala strax efter 14. Jag hade redan innan försökt få till en bra rutt upp. Från Upplands Väsby är det inga problem, och inte heller till Solna dit jag pendlar varje dag. Men mellan Solna och UV kände jag mig lite vilsen. Många menar att det är mycket enklare att ta cykeln på pendeln till Märsta än att hitta rätt genom Sollentuna. Och det ligger nog mycket i det.

Med lite hjälp från pendlare på Facebook korrigerades min utlagda rutt en aning, och upp till strax norr om Solna var det egentligen inga problem. Men sedan när vi började närma oss Sollentuna kom bekymren. Cykelbanor försvann i tomma intet, skyltningen var under all kritik och en cykelbana slutade till och med i en trapp ned till en tunnel!Jag behöver väl inte nämna att vi navigerade fel ett antal gånger. Det var nog tur Jocke hade laddat sin Garmin med OpenCycleMaps så vi fick möjligheten till turn-by-turn-navigering med användbar karta. Annars hade vi nog irrat runt i Sollentuna fortfarande.

Nåväl, när vi äntligen tagit oss ut ur labyrinten rullade det på ganska bra. Och även med felkörningar och diverse stopp lyckades vi ändå hålla ett snitt på ca 24kmh från Älvsjö genom stan via Solna och Sollentuna. Jag hade räknat med närmare 20. Sedan rullade det på fint på landsvägen upp mot min hemstad. Lite regn hade vi räknat med och det fick vi också, men inte farligare än att vi överlevde. Däremot blev vi ju ordentligt smutsiga av allt blött vägdamm på de här vägarna.

Efter ett tag nådde vi Skarholmen och cyklade vidare genom Sunnersta på Dag Hammarskjölds väg in mot slottet där vi skulle hämta nummerlapparna inför morgondagens runda. Och sedan vidare ytterligare en bit norrut hem till mina föräldrar där vi skulle tillbringa natten. Vi hade klarat av 97 kilometer med ett rullsnitt på behagliga 26 km/h. Totaltid inklusive felnavigeringar och stopp för att hitta rätt igen, energipaus i Alsike och stoppet vid slottet blev 4h30m. Det kändes bra att nästan 10 mil knappt kändes i kroppen, då jag som sagt inte cyklat längre än 23km i sträck tidigare i år.

Efterföljande morgon var det dags för loppet. 167 kilometer på den Uppländska slätten. 

Klockan ringer tidigt, alldeles för tidigt. Så vi tar det lugnt. Fixar grötfrukost och kaffe för att piggna till, men kommer ändå iväg aningens för sent. Men vi har fortfarande bra med tid innan start och rullar på den 15 kilometrarna in till slottet. Men vid en överfart inne vid Fyrisskolan tycker jag att det slår igenom lite hårt på bakhjulet. Och mycket riktigt, det är nära på platt. Vi har punkterat.

Det blir till att byta till ny slang och samtidigt meddela Patrick som väntar vid start på oss och sin nummerlapp att vi blir lite försenade. Vi får problem med den kolsyrepump vi har med och får inte i ordentligt med luft, men tillräckligt för att försiktigt rulla till start och låna en pump där. Men döm om min förvåning när tältet med Team Sportia hade endast en pump! Vi fick ”tränga oss före” ett par snälla tjejjer som också hade bråttom till start men fick ändå inte i mer än kanske fem bar i däcket som ska ha 8,5. Under tiden hörde jag Roberto Vacchi ropa ut mitt namn över halva Uppsala. Patrick som väntade nere vid start hade vid tillfälle tipsat honom om att vi var på gång.

Efter mycket om och men kommer vi så iväg i en startgrupp 20 minuter senare än vår egen. Jocke från Mot alla Odds blir uppmärksammad under start av speakern Vacchi vilket är lite kul. Vi rullar ut genom staden i makligt tempo tillsammans med vår startgrupp och tar sikte på första depån nere i Sigtuna och tänker där fylla upp bakdäcket med luft.

De få milen ner till Sigtuna blir mindre roliga. Temperaturen håller sig runt 10-strecket och efter en stund börjar regnet strila. Och tillta. Väl framme vid hamnen i Sigtuna är vi genomvåta, kalla och det tjippar mellan tårna i cykelskorna trots skoöverdrag. Vi hittar ingen pump i depån men får låna en minipump av en medcyklist och lyckas fylla i någon bar extra. Vi tänker att i nästa depå så…

Patrick har haft lite problem med sitt framdäck, som han bytte strategiskt sent kvällen innan loppet. Och behöver fylla i luft även han. Här och nu har vi i efterhand kommit fram till att minsta extra motgång och vi hade givit upp, även om ingen nämnde det just då. Så blöta och kalla med 12 mil kvar att cykla – inte jättelockande.

Men regnet avtog och fartvinden lyckades blåsa oss torra igen. Vi kämpade på och loppet gick på fina trevliga vägar. Dock fanns det ju ingen pump eller annan service heller för den delen i nästa depå heller. Så vi fortsatte med vårt halvfulla bakdäck och en kedja som skulle behövt lite olja efter all väta.

Efter ca 10 mil började vi dock känna oss slitna. Det blev helt plötsligt väldigt jobbigt och farten sjönk. Det tärde även en del på psyket. Efteråt kunde vi se att det inte var så konstigt. Mellan 10 och 13 mil gick det svagt uppför hela tiden. Sådant där motlut som man inte ser om man inte tittar bakåt.

Men, vi slet på. En hel del ensamma, men ibland tillsammans med en eller några få andra cyklister en stund. Modet steg en aning när vi började ana Uppsala i horisonten igen, och när vi passerade 10-kilometersskylten var det inte långt kvar. Men målbacken upp mot borggården var inte att leka med. Det var nästan så Jocke och jag fick kliva av och leda cykeln. Men så kunde vi ju inte ha det 😉

Med förutsättningarna (ingen distansträning, och vädret) tycker jag ändå vi får vara nöjda med resultatet. Rullsnittet med en rulltid på ca 5:40 blev lite drygt 29km/h. Men vi siktar ju fortfarande på 30-gränsen inklusive depåstopp på ett distanslopp.

Efter loppet blev det lite mat i tältet på borggården innan Jocke och jag satte upp igen och cyklade norrut mot mina föräldrar där lite mat och fika väntade. Patrick kom upp även han en stund för lite eftersnack innan han begav sig hem till familjen i Stockholm. Senare under kvällen blev det bilfärd även för oss, då Karin med barn också kommit upp på fredagskvällen och sovit kvar.

Allt sammantaget är vi nöjda med både insats och arrangemang. Även om vi saknade den utlovade servicen i depåerna. Men vi kommer förmodligen tillbaka nästa år!

(Uppdatering: Arrangören har meddelat att det var ett misstag, depåerna skulle haft service men utrustningen kom aldrig ut till dem. De har lovat bättring till nästa år)

Patrick filmade lite med Jockes Garmin Virb under loppet:
https://www.youtube.com/watch?v=NUX8uG_QhAc
https://www.youtube.com/watch?v=NagEiH9QvSg