Vätternrundan 2014

Den 14 juni 2014 var det dags för min andra Vätternrunda. Den här gången utan tramphjälp på tandemcykel.

Det var ju meningen att Jocke och jag skulle köra vättern även i år, och kapa ordentligt med tid. Men tyvärr har hans säsong inte startat speciellt bra då han gick omkull på SMACK-rundan och sedan även fick lov att operera bort sin blindtarm. Så det blev varken någon Halvvättern eller någon helvättern för honom i år. Jag lider med honom, vet att han satsat hårt och sett fram mot dessa och andra lopp. Och själv tycker jag ju det är tyngre att cykla själv än med tandem så jag ska inte sticka under stol med att jag var lite nervös för att trampa själv runt sjön. Visserligen med sällskap, men inte på cykeln.

Uppladdningsmässigt hade jag väl gjort vad jag kunnat. Cyklat 183 mil sedan nyår, och drygt 400 mil sedan förra rundan för ett år sedan. Men inte så många längre lopp eller träningsrundor, mest pendlingen till och från jobbet.

Så, i fredags runt 13-tiden drog vi iväg från Stockholm, Jonas och jag. Jonas var med även förra året och spöade oss andra med ca 20 minuter trots endast 15 mils uppladdning. I år hade han i alla fall gjort det dubbla. Tror jag. Det blev mat på vägen och vi checkade in i den hyrda lägenheten några timmar senare. Fick skjuts av innehavaren ned på stan för att hämta numerlapp och kolla läget i shoppingtältet. Och kom man inte ut därifrån med lite nya prylar så säg. Efter det blev det promenad tillbaka till boendet ca en kilometer från torget. Bekvämt.

Under kvällen blev det som traditionen numera bjuder lite fix av cyklar. Montering av lysen, reflexer och annat nödvändigt som kameror och teknik. Själv trimmade jag bakbromsen som inte betedde sig som jag ville, fick till det, och la fram alla kläder och energitillskott jag tänkt använda och ha med mig. Även den obligatoriska kontrollen av väderprognosen gjordes med jämna mellanrum, och den lovade stabilt väder utan regn men en del nordlig vind. Helt ok.

 

 

Som förra året körde jag carboladdning i bilen på vägen ner genom att äta godis. Bilar och hallonbåtar funkade fint förra året så det fick bli det i år också. Middagsrutinen ändrade vi dock på i år. När vi bara var två orkade vi inte riktigt fixa käket själva utan intog en stor portion spagetti på restaurangen runt hörnet. Det var en ordentlig portion man fick. Skulle vara intressant att veta hur många ton pasta som levereras till Motala under Vätternveckan 🙂

Efter middagen knallade vi hem igen för att vila/sova några timmar. Och jag måste säga att jag sov bättre i år än förra året. Kanske för att jag mer visste vad som väntade mig.

Klockan 01:00 ringde klockan och en halvtimme senare rullade vi i sakta mak ner mot start.

Planen

Planen för i år var att kapa ordentligt med tid på förra årets resultat. Ingen speciell tid var satt men ner mot och helst under 12 timmar var det realistiska målet. Jonas och jag hade bestämt oss för att tillåta oss 30 minuter i Jönköping och Hjo vardera och sedan använda ca 15 minuter efter behov på resterande depåer. Helst max tre stopp totalt.

Starten

 

Ungefär 20 minuter innan vår starttid var vi på plats. Jag hann med en kaffe och sedan var det tid för oss att ställa oss i startfållan. Klockan 02:06 gick sedan starten. Vädret var någorlunda varmt med cirka 12 grader och ingen kall vind inne i stan. Halvklart på himlen och aningen magiskt att cykla ut ur Motala mitt i mörka natten med en nästan fullmåne som tittar fram mellan molnen över vattnet.

Även det långa pärlband av röda baklyktor som man ser framför sig, eller för den delen det pärlband av vita lyktor man ser bakom sig, är en ganska magisk känsla. Tystheten som lägger sig över klungan när man kommer ut på landsvägen, farten ökar och alla fokuserar på att hålla koll i mörkret efter att ha fått prata av sig den värsta uppspeltheten som infinner sig vid starten när man har 300 kilometer framför sig och är så taggad. Mitt i natten.

När vi kommer ut ur Motala och rullar iväg i mörkret på landsvägen känner vi också av den medvind vi har. Den känns mycket bättre än motvinden vi hade här förra året. Helt klart.

Ödeshög 47km

Denna depå hoppade vi över som planerat, liksom förra året.

Längs vägen runt sjön finns det hela tiden folk som hejar fram oss deltagare. Av naturliga skäl är antalet av dessa mindre under de mörka timmarna, men några tappra finns ändå där, vilket är helt underbart. Extra härligt är det att passera en trädgård i någon liten by där familjen klockan tre på natten plockat fram grillen, äter grlllad korv och hejar på förbiåkande cyklister. All heder till dem!

 

Ölmstad, ca 70km

Även denna depå, en bit efter Gränna cyklade vi förbi som planerat. En stund tidigare, i slutet av kullerstensgatan i Gränna och i början av den backe där vår växelvajer gick av förra året, var det nära att gå illa. Egentligen den enda incidenten vi var med om i år. Det kunde ha blivit vår olycksbacke. Tredje par framför mig i klungan krokar ihop på något sätt och går i backen. Som tur är har jag just då fritt på min insida och kan väja samtidigt som jag bromsar, och får heller ingen in i mig bakifrån. Jonas som ligger lite längre fram hör krashen och vågar inte vända sig om i den täta klungan, men hör mitt rop att jag stannar. Jag vänder tillbaka och kollar läget med de två som ligger ihoptrasslade på marken, men det verkar ha gått bra både för dem och cyklarna och de tror de kan fortsätta och säger att det är ok för mig att rulla iväg igen.

Vi har fram hit haft häng på en Sub8-grupp och har till viss del varit med och roterat med dem också. Det har rullat på fint i medvinden och varit riktigt skojigt. Men här vid depån behöver jag stanna till några minuter. Det är min tur att gå upp att föra, men på vägen in mot depån splittras klungan och alla sprider ut sig över vägen och sträcker på sig. Jag är osäker på om de ska gå in i depån eller inte, och tänkte kolla med Jonas. Som helt plötsligt inte är med längre.

Jag stannar och väntar in honom. Det visar sig att han trott att jag tappat när jag egentligen roterat framåt i klungan 😉 Så det blir några minuters ”ofrivilligt” stopp innan vi hittar varandra igen och fortsätter utan att gå in i depån.

Jönköping 104km

Det har rullat på fortsatt bra i medvinden och vi känner oss oförskämt fräsha. Jonas frågar om vi verkligen behöver stanna men jag känner att jag nog behöver lite gröt i magen för att säkerställa fortsatt färd upp mot Hjo i den motvind som nu nalkas. Stoppet blir ca 20 minuter och det helt utan stress. Vi sitter utanför lokalen och mumsar och instagrammar lite. Jag passar även på att få lite olja på kedjan som jag hört börjat bli lite torr. Här hade vi enligt plan tillåtit oss 30 minuters stopp. Vi ligger på plus. Långt bak i huvudet gnager en tanke om 10 timmar, även om det känns orealistisk. Men under 11 kanske? Med lite tur?

 

Fagerhult 134km

Här fortsätter vi förbli liksom förra året. Färden ut från Jönköping gick ganska långsamt. Först tog vi det lugnt för att få fart på kroppen igen efter stoppet. Men det gäng vi hamnade med hade alldeles för låg fart för oss och efter några kilometer gick vi förbi. Strax kom en klunga och passerade oss som verkade hålla lagom fart och vi hängde på i svansen. På det stora hela hade vi tur med dessa klungor, det var sällan vi låg ensamma i ingemansland. Det blev nog max två tre kilometer totalt på hela rundan!

Hjo 171km

Klungan vi hakade på från Jönköping växte sig stor och hade vid något tillfälle en bit över 100 cyklister om jag uppskattade det rätt. Det var svårt att se både början och slut på den från där vi låg i mitten. Den rullade på ganska bra och vi körde om många mindre klungor. Låg nästan konstant i tredje led en bra bit.  På det stora hela tyckte jag samspel och signalering i de klungor vi gick med i fungerade bra. Även om det såklart fanns de mindre begåvade som till exempel glider upp i mitten mellan första och andra led. Eller den som kör om en klubb-klunga men inte riktigt orkar förbi och då vill tränga sig in mitt i denna klunga. Jag kan lova att han fick veta vad som gäller av deras grindvakt… 😉

 

Efter ett tag blev dock delar av denna klunga alldeles för ryckig och den splittrades. Vi hängde på den främre delen en bit till innan de med sin ojämna fart lyckades dra slut på både mina och Jonas ben. Med den motvind vi hade gällde det att inte släppa mer än max någon meters lucka till den framför, och med min trötthet orkade jag inte svara ordentligt när de ökade farten, fick kämpa hårt för att rulla ifatt och när jag väl var uppe i hjul igen så var det dags för nästa ryck. Så vi bestämde oss för att släppa.

Någonstans innan HJo (tror jag) såg vi någonting otäckt. Mitt ute på vägen, på mittlinjen, låg en cyklist helt orörlig. Det fanns folk runtomkring så vi stannade inte, men man undrade ju vad som hänt. Senare såg jag i tidiningen att personen påträffats okontaktbar just där, ingen vet vad som hänt, om det var en olycka eller sjukdomsfall. Otäckt i vilket fall som helst och jag hoppas det slutade bra.

 

Väl framme i Hjo blev det lasagne som ortens ICA-butik bjuder på, och påfyllning av vattenflaskor. Även här blev det väl ca 20 minuters stopp utan att behöva stressa. Enligt plan hade också Hjo fått 30 minuter tilldelat på vår karta. Här har vi fortfarande 11 timmar i sikte men vet också att det kan bli tufft, det är en hel del mil med motvind kvar.

Karlsborg 204km

Efter Hjo fick vi häng på en annan klunga som höll jämn, fin och för oss lagom fart utan en massa ryck. Det var riktigt behagligt att ligga bakom dem ett tag. Vi kom fram till Karlsborg och som vi tänkt lät vi bli att gå in i denna depå, som man svänger till höger till i en T-korsning nere vid vattnet. Precis när vi istället svängt vänster undrade jag om vi valt rätt. Vinden kom rakt från sidan, ca 10 m/s med 15 m/s i byarna. Det var svårt att hålla styret rakt och cyklisterna framför mig lutade sig mot vinden. Själv hade jag svårt att svara på det ryck klungan gjorde på raksträckan efter svängen. Men vi rullade ikapp lite senare och fortsatte hänga på en bit.

I det här läget måste jag erkänna att jag inte har full koll på vilka klungor vi körde med när och var så beskrivningarna kanske haltar lite i tid och plats. På den här delen av banan var jag ganska nollställd i huvudet och lät all energi jag hade kvar gå till benen. Tror Patrick upplevde något liknande just här förra året, och jag kommer ihåg att Anna behövde en del mental peppning strax innan Hjo. Här, med knappt 10 mil kvar, gäller det att bita ihop.

Boviken 225km

Det här är en depå som jag kommer ihåg från förra året som ett tidskrävande stopp. Man slussades genom depån och en flaskhals som gjorde att det gick trögt att komma ut på vägen igen. Bland annat därför valde vi bort denna redan i planeringen och cyklade bara förbi.

 

Hammarsundet 254km

Efter bron hade vi tänkt fylla på våra vattenflaskor. Mina var i princip snustorra medan Jonas hade en liten skvätt kvar. Men för att spara lite på tiden – vi (eller jag) hade ännu inte insett att 11 timmar var kört – tänkte vi smita in bakvägen i depån för att bara fylla vatten. Men icke sa nicke. Flaggvakt och avspärrningar gjorde det svårt, och det skulle sett väldigt fult ut om vi försökt ändå. Med bara några mil kvar till Medevi siktade vi på den istället.  Detta trots vetskapen om den ganska kuperade väg som nu väntade en bit. Men nu hade vi medvind igen! Något som var oerhört skönt när jag (fortfarande) inte orkade svara på klungornas ryck. Nu behövdes det inte lika mycket, jag visste att jag kunde släppa en bit för att rulla ifatt lite senare utan att behöva kämpa i onödan. Medevi är också en depå som i mina ögon är väldigt mycket trevligare än Hammarsundet, där den ligger ute på det lilla fältet med gott om plats för alla.

Medevi 272km

Här blev det svulla. Honungsbullarna var underbara tillsammans med hallonsaften. Och blåbärssoppan. Jag blev nästan rädd att jag stoppade i mig så mycket att jag inte skulle fixa de sista backarna på grund av tyngden. Även i denna depå tog vi det lungt. Vi visste att 11-timmarsmålet var kört, och vi hade samtidigt gott om tid att komma in under 12 timmar. Så vi tillät oss slappa lite. Flaskorna fick nytt vatten. I efterhand inser jag att jag kunnat spara en del på vikten och inte fyllt båda fulla. Det behövdes inte när jag hällt i mig saft och bara hade två-tre mil kvar.

 

Motala 298km

Äntligen framme! Vi kommer ifatt två killar på vägen in mot Motala som verkar oerhört nöjda, och rullar in tillsammans med dem till målrakan, där jag till och med drar till med en målspurt! Det kändes skönt. Sluttiden blev 11 timmar och 25 minuter. En kapning av förra årets tid med 2 timmar och 25 minuter. Inte illa! Mycket tack vare alla de klungor vi fick draghjälp av, och kanske även medvinden på östra sidan. Den fördelen åts å andra sidan upp med råge av motvinden på västra sidan.  Med facit i hand borde vi kunnat kapa ca 10 minuter i både Jönköping och Hjo och kanske till och med i Medevi där vi stannade ca 15 minuter. Då hade vi gått under 11. Men för att klara det en annan gång krävs 1) tur med vädret och 2) tur med klungor. Förra året låg vi mycket mer själva. Kanske berodde det på att vi också var ett större gäng som körde då. Två personer, som i år, har det kanske lättare att bara haka på svansen i de större klungorna. Vad vet jag?

 

Efter målgång blev det vila i parken med segeröl. Vi hoppade maten då ingen av oss var speciellt sugen på att äta, och vi ville heller inte stå i den oerhört långa kön som sträckte sig längs hela strandpromenaden. En stund senare rullade vi hem, för en riktig segeröl (stark) i soffan där vi båda somnade gott innan vi gav oss ut på ännu en restaurangmiddag innan vi knallade hem och somnade igen, denna gång för natten och hemresa följande förmiddag.

Summering

Jag är otroligt nöjd med att ha klarat rundan på drygt 11 timmar på egen cykel. Trots allt är det två olika saker att cykla solo som att cykla tandemcykel, även om det rent cyklingsmässigt inte ät någon större skillnad i att vara pilot på en tandem. Men man har hjälp av att vara två på samma cykel.

Jag känner att med rätt förutsättningar skulle jag fixa rundan på under 11 timmar. Jag hade kunnat göra det i år om vi haft det som mål redan från start. Det räcker för mig att veta det. Jag har egentligen inget som lockar mig att komma under 10 timmar och känner att jag inte behöver göra flera rundor. Ska jag köra flera gånger ska det ändå vara antingen för att gå under tio timmar, eller en ren fikarunda i fint väder. Samtidigt vet jag att Jocke kommer vara otroligt sugen på att köra nästa år. Och jag vet att han kommer kunna övertala mig att köra med honom. Så det är väl bara att bita ihop.

Själva arrangemanget var i år lika proffsigt som förra året. Det var till och med lite bättre skulle jag vilja påstå. Det var fler ”bilglesa” mil, som tyvärr inte stoppade en otäck olycka med lastbil på just en av dessa sträckor. Vid korsningar och avspärrningar med mera upplevde jag att det i år var mycket tydligare med koner, blinkljus och reflexskärmar än förra året. De frivilliga funktionärerna i depåerna är helt underbara. Likaså alla som längs vägen hejar fram alla deltagare, inte minst de som gör det mitt i natten! Kort sagt, jag har inte mycket att klaga på.

Så – kommer jag tillbaka? Förmodligen. Om Jocke får bestämma.