Löpträningspremiär

Idag fick jag äntligen tummen ur. Eller snarare fötterna ned i löparskorna.

På kvällskvisten efter att barnen gått och lagt sig kom jag ut på min första löparrunda på typ 20 år. Om man bortser från det lilla jag sprang på triathlonträningen vid Sjöhistoriska nyligen.

Den träningen fick jag ju ont i hälen av. Men jag har märkt att det onda ger med sig vid aktivitet, och så var fallet även ikväll. Om man kan kalla det så mycket aktivitet. Jag blev otroligt besviken på att jag inte orkar springa några längre sträckor utan att vila med lite rask promenad istället. Det var iochförsig väntat, men ändå. Och kanske är det inte helt illa att springa nästan 4 kilometer på 6:40-tempo när man inte sprungit på senaste 20 åren. Minst. Men det känns att det är andra muskelgrupper som får jobba.

Jag tyckte ju jag hade flåset efter simning och cykel, men när jag springer rusar pulsen och benen blir stumma. Jag behöver helt enkelt springa mer. Helt enkelt.