CX Challenge 2014

av beach2020 · Publicerat 12 oktober 2014 · Uppdaterat 05 februari 2021

CX Challenge arrangerades för första gången andra helgen i oktober 2014 i skogarna sydväst om Södertälje. Det var lockande att testa cykeln utanför landsvägens asfalt, och efter lite trixande för att få till barnvakt kunde jag ställa upp.

Den publicerade startlistan hade på morgonen innan start 30 deltagande. Det kändes ju lite sådär. Hade de inte nått ut utanför den egna lilla kretsen. Visst, det är första gången loppet arrangeras men några fler hade man ju hoppats på. Dock visade det sig att den ynka femtiolapp mer en efteranmälan kostade nog gjorde att många bestämde sig, likt jag själv, i sista stund. När det väl var dags för start var vi 82 cyklister som rullade iväg i en masstart på våra MTB och CX-hojjar.

Jag hade åkt ned tillsammans med Patrick som också körde loppet. Vid åttasnåret rullade bilen från Älvsjö och starten gick två timmar senare. Vädret var lite ruggigt med hög luftfuktighet och mulet. Prognosen hade lovat 10-13 grader och kanske lite sol genom molnen. Det stämde ganska bra även om det blev mindre sol än vi hoppats. Men regn slapp vi, det kom när vi packade bilen efter målgång.

Vi valde att starta ganska långt bak i fältet, känna lite på banan och ta oss upp vartefter beroende på hur det kändes. Och som vanligt rullade vi snart förbi långsammare cyklister, körde ganska hårt och hamnade plötsligt i ingemansland. Något vi ofta gör. Vi måste helt enkelt bli snabbare så vi kan haka på ledarklungan bättre.

Banan bestod av omväxlande asfalt, blött sugande packat grus, torrt snabbt packat grus, traktorvägar i skogen, breda och smala skogsstigar med mer eller mindre mängd sten och rötter, och några riktiga lerhål. Längs vägen fanns även hinder i form av stängda vägbommar, stockar och korta men branta backar. Kort sagt en varierande bana, även om jag tyckte de sega sugande grusvägarna över fälten kändes som tråkiga transportsträckor där man aldrig fick upp farten riktigt.

Gemensamt för allt underlag utom asfalten var att det var snabba beslut om vägval som gällde. Mycket gropar, hål och stenar att ha koll på. Men det är vad som gör denna typ av lopp roligt.

Mest roligt tyckte jag det var i skogspartierna med lite smalare stig där man kunde hålla hög fart med fullt fokus på underlag och vägval. Då njöt jag 🙂

Haveri

Vid 40km höll vi god fart på stigen i skogen och jag som låg först missade pilarna åt vänster. Patrick ropade till, jag nitade och växlade ned snabbt för att kunna vända tillbaka. Då stack bakre växelvajern. Den gick av inne i reglaget och det blev till att köra på tyngsta bak resten av loppet. Men då jag har en tredje klinga (30t) fram så funkade det relativt bra ändå. Det var bara uppför det blev tungt och riktigt jobbigt i den brantaste backen där ren vilja och urkraft i benen tog mig upp sista biten utan att hoppa av cykeln. Men i ett parti med mycket lera i djupa gropar bland rötter och stenar var det inget att snacka om. Där blev det till att hoppa av och ta sig förbi till fots. Vilket jag nog valt även med hel bakväxel. Där behövdes en MTB.

Resten av banan rullade på fint även om det brände en del i låren på vissa bitar. Sista biten mot mål gick på asfalt och jag hade lite kraft kvar i benen för att kunna spurta i det svaga motlutet. Vi rullade i mål på tiden 2:33:16 och plats 62 av 82 som väl får anses som ok den här första gången med några kortare stopp och ett växelhaveri.

Efter målgång bjöds det på grillad korv, läsk och kaffe. Det lottades även ut lite vinster på startnummer och undertecknad lyckades med bedriften att kamma hem två cykelflaskor till den växande samlingen av sådana där hemma.

Patricks film, jag i vit SMACK-tröja framför

Arrangörens egna film

Vi packade ihop och begav oss hemmåt igen efter ännu ett väl utfört lopp. Det blev en sväng förbi Cykloteket som lite snabbt fixade en ny växelvajer medan vi väntade, och dessutom till ett väldigt humant pris. Trevligt! Så nu är cykeln redo för veckans jobbpendling igen.

Blir det fler CX Challenge / Crossfondo? Jag vet inte. Det är nog mer landsvägens fart och klungkörning som lockar mig mest, likt Patrick. Cross vill och ska jag testa under mer riktiga CX-förhållanden på varvbana. Ska jag ut i skogen känns det som MTB på stigar ned rötter och stenar är min grej. Eller kanske rent av lite downhill med de snabba vägvalen som utmaning?

Förutom lite test av ”riktig” Cyclocross så är det nog bara jobbpendling som återstår i cykelväg det här året. Men planeringen för nästa år har redan börjat. Då blir det nya utmaningar!