Ett litet energiknippe

Hur kan en så liten ha så mycket energi? Idag sprang hon runt och verkligen busade i gåstolen, så både jag och Karin skrattade så vi nästan fick tårar i ögonen. Film finns, men bara på band än så länge.

Förra ungefär två veckor sedan började Tuva ställa sig på knä för att försöka krypa. Och det går snabbt frammåt. Då trodde vi hon skulle krypa helgen som precis var, men riktigt så snabbt gick det inte. Men på lördag gör hon nog det. Kanske. Just nu har hon kommit på att man kan stå på fötterna med raka ben och händerna i golvet med rumpan i vädret. Det gör ju att själva krypandet inte riktigt utvecklas lika snabbt 😉

Men hon verkar modig, det lilla knytet. Man har ju hört om andra som ställer sig på alla fyra och sen inte vågar flytta händerna. Men det försöker hon hela tiden, och lyckas ibland också.

Igår märkte jag att det inte är långt kvar innan hon kan sätta sig upp från liggandes på golvet på egen hand. Och visst, idag lyckades hon, och gör det numera utan problem.

När det gäller sömn, så somnar hon just nu vid tio-tiden på kvällen och sover i stort sett utan att vakna till 8-tiden på morgonen. Men hon kämpar in i det sista. Igår låg hon i sängen, blundade och pratade i säkert tio minuter. Till slut gick ”pratet” långsammare för att utan avbrott gå över i snarkningar. Gissa om jag hade svårt för att hålla mig för skratt 😀