Knäoperation

Så var det gjort. Knäoperationen. Igår kväll och i morse blev den en desinfecering i duschen och dagens frukost bestod av ett glas saft.

Strax före 11 anmälde jag mig inne på dagkirurgen på SÖS, och fick sätta mig och vänta en stund. Inte allt för länge dock, för efter ett tag blev jag visad till salen och fick byta om till den mysiga sjukhusrocken och långstrumpor 🙂

Väl där fick jag däremot vänta lite längre. Kirurgen ville tydligen ha lite lunch i magen innan han gick lös på mig, efter att en tidigare operation dragit ut lite på tiden. Så där låg jag och facebookade och läste mail. Trevligt med publikt wifi på sjukhuset 😉

Nåväl, så småningom dök läkaren upp och konstaterade ganska snabbt att korsbandet med största sannolikhet var av. Han meddelade att det skulle bli tre titthål.

Lite smärtstillande i förebyggande syfte och sedan rullades jag in i operationssalen. Och där blev man väl omhändertagen må jag säga. Nogranna beskrivningar om vad de gjorde och tänkte göra. Blev ordentligt inbäddad i varma täcken och varm mössa innan narkosläkaren skjöt in sömnmedel i kanylen på handen. På frågan om varför jag fick narkos istället för ryggbedövning var svaret att de lättare kan styra hur länge jag ska vara ”borta”. Men ryggbedövning hade jag inte kunnat åka hem samma dag.

Tydligen har jag ovanligt fina tånaglar för att vara man. Narkossköterskan nästan ropade ut det av förvåning när hon såg mina fötter. Där ser man 🙂

Det här var första gången jag blev nedsövd. Jag var inte direkt orolig inför det, men tyckte det kändes lite olustigt. Någon typ av kontrollbehov tyckte nog inte om att ha en massa folk grävandes i min kropp medan jag sov 😉

Men väl där gick det snabbt och smidigt. Lite – nej, ganska mycket ont i armen i några sekunder innan jag försvann in i sömnens värld. Sköterskan hade tipsat om att jag skulle tänka på något trevligt innan jag somnade. Ibland kan man tydligen ta det med sig in i sömnen. Så jag tänkte på dagarna på Gotska sandön vi hade tidigare i somras. Men inte drömde jag något om det heller. Jag drömde inte ett dugg, vad jag kan komma ihåg.

Cirka en timma efter insomnandet blev jag väckt. Kände mig ganska suddig och kommer ihåg att jag sluddrade något om att jag ville ha narkos varje kväll. Men jag vaknade till ordentligt ganska så snabbt, trots en timme av återkommande omsomnanden. Jag kände nog aldrig av det obehag många berättat de haft efter att ha varit nedsövd. Men det kanske beror på den korta tid jag sov, jag vet inte. Jag är smått fascinerad över hur man kan söva ner folk så kontrollerat 🙂

Under operationen konstaterades att det främre korsbandet var helt av och nederdelen hade hamnat i kläm varför man hade trott att även menisken var skadad. Men det var den inte, den var helt ok. Vilket ju självklart är toppen. Läkaren och sjukhusets sjukgymnast trodde att utförsåkning i februari bör fungera om jag bara tränar upp musklerna runt knät ordentligt.

Klockan 4 på eftermiddagen fick jag min första ”måltid” sedan middagen kvällen innan. Mackor, yoghurt, juice och underbart gott kaffe! Några timmar efter operationen knallade jag sedan hem för egen maskin när Karin kom och hämtade mig. Ganska otroligt tycker jag.

Den 18 januari ska jag tillbaka och träffa kirurgen som opererade och se om jag behöver ett nytt korsband eller om jag kan klara mig utan. Med den långa rehab en sådan rekonstruktion skulle innebära känns det som det kanske kan vara värt att testa utan ett tag. Får se hur det går fram till den 18e.

[tags]SÖS, Knäskada, Korsband, Operation, Knäoperation[/tags]