En helg i cykelns tecken

Detta har verkligen varit en helg i cykelns tecken. Igår gick SM i Cyclocross och idag cykelmässan Sweden Bike Expo.

Igår gick som sagt SM i Cyclocross av stapeln ute vid Stora Skuggan på norra Djurgården. Just grenen Cyclocross är relativt ny i Sverige men väldigt stor i Belgien. Den kommer sig av att landsvägscyklisterna ville förlänga säsongen lite. Man kör med i princip landsvägscyklar men med grövre däck, på en varvbana bestående av lerigt, sandigt och grusigt underlag med inslag av  uppförs- och nedförsbackar och olika typer av hinder som löphinder man kan hoppa eller springa över eller trappor man måste springa upp för bärandes på sin cykel. Av en ren slump råkar det vara en cykel av typen cross jag har, och min kollega har redan hunnit haka på och testa lite cross med ett gäng som kör regelbundet söder om stan. Själv är jag sugen men har ännu inte kommit mig för att skaffa de lite grövre däck jag behöver för att klara leriga uppförsbackar. Men nästa säsong så…

Årets SM skulle i klassen damelit bli en rookie-kamp mellan två atleter i världsklass. Proffscyklisten Emma Johansson och triatleten Lisa Nordén ställde upp i Cyclocross för första gången. Att de båda skulle bli farliga trodde väl de flesta, men att Emma skulle utklassa övriga som hon gjorde var nog inte fullt så väntat. I vilket fall som helst var det riktigt kul att se på plats, och det varma vädret gjorde inte upplevelsen sämre. Jag lyckades även få till ett par bra bilder på cykeleliten.

Resten av familjen, och främst då barnen, var inte fullt lika roade även om Tuva tyckte det var kul att se när de som var duktiga på det riktigt flög över löphindren utan att kliva av cykeln. Därför blev det hemfärd efter att dameliten gått i mål. Och det var ju trots allt den klassen jag var mest sugen att se med Emma och Lisa.

Idag var det dags för nästa cykelrelaterade event. Svenska Cykelförbundets Paracykel-sektion har en pool av tandempiloter som jag ingår i. På mässan Sweden Bike Expo skulle de ställa ut och bland annat erbjuda provcykling av tandem, och frågade därför om det fanns några piloter som skulle kunna tänka sig ställa upp och hjälpa till. Då vi inte hade något annat planerat denna dag för ovanlighetens skull ställde jag upp. Vad gör man inte för gratis inträde till en cykelmässa?

Dock blev det inte testbanan och tandem för min del, utan jag blev stationerad vid den handcykel man ställt upp i en trainer och utmanade besökarna att köra 200 meter på tid i, om man inte bara ville prova på och se hur det kändes. Som morot lottades det även ut startplatser i några olika motionslopp till de som testade 200-metersloppet.

Det var både kul och intressant att stå där. Många var det som ville testa, även om man fick peppa en del av dem innan de vågade sätta sig i cykeln. De flesta testade även att köra loppet och genomgående för i stort sett allihopa – inklusive mig själv och de elitcyklister som var på plats – var att man växlade som vanligt, som man gör på en vanlig cykel där man använder benen. Det funkade i ungefär 100 meter men sedan blev det alldeles för tungt för oss som inte är tränade på att cykla med händerna och kadensen gick ned kraftigt. Endast ett fåtal personer orkade hålla i utan att växla ned på slutet. Själv gjorde jag de 200 metrarna på 22 sekunder, endast 2 sekunder efter paralympikern Anders Olsson. Men så fortsätter han ju förmodligen en bit till… själv hade jag välkokt spagetti till armar en stund.

Det var dessutom lite häftigt att få stå där i landslagskläder och snacka cykling och annat med delar av den svenska världseliten i cykling. Tyvärr missade jag Emma Johansson då hon var på mässan under lördagen efter CXSM men det fick väl gå ändå. En annan nackdel var att cykelförbundet ville ha tillbaka kläderna när vi var klara, så det lär väl dröja till jag får på mig sådana igen.

Vid 12-tiden kom även Jocke till mässan för att prata lite kort om tandemcykling på en session SCF hade. Tyvärr var inte intresset hos besökarna speciellt stort och programpunkten utgick helt. Personligen tror jag att den vanlige besökaren inte är rätt målgrupp, och de flesta som har en funktionsnedsättning har kommit i kontakt med de möjligheter som finns på ett eller annat sätt ändå – även om det säkert går att få ut budskapet ännu bättre. Vilket SCF satsar rejält och seriöst på för tillfället med sin pågående paracykel-satstning.

Mässan i övrigt erbjöd väldigt mycket cyklar, konstigt nog. El-assistans verkar poppis och det fanns sådana cyklar i i stort sett varje monter där våra tvåhjuliga fordon presenterades. Killarna bakom Cyklistbloggen och facebook-gruppen Cyklistbubblan hade testat lite nya elcyklar och nämnde att de var riktigt trevliga när de överraskade med att komma förbi SCF monter och hälsa på. Kul att träffa dem som kämpar för och skriver så mycket och bra om infrastrukturen och miljön för oss som cykelpendlar i Stockholm. Följ deras blogg om du inte redan gjort det. Christian fick vi ned i handcykeln, men tyvärr har jag glömt vilken tid han klarade de tvåhundra metrarna på.

Jocke och jag tog en runda i hallen, och själv shoppade jag ett par vinterhandskar i klofingermodell. Kikade även på ett par långa vinter-cykelbyxor som hade ett riktigt bra pris. Men som vanligt finns ju inte normala storlekar när utställarna tar chansen att försöka tömma sina lager på osålda prylar. Vissa lyckas göra klipp men för egen del blev det några sparade hundralappar på uteblivet köp.

Vi spanade även in Garmins nya actionkamera Virb som ser lovande ut. Enligt uppgift i montern ska även de äldre GPS-enheterna typ Edge 500 få fullt stöd för att fjärrstyra kameran och skicka sensordata till den. Den dyrare modellen har även Wifi och ska gå att kontrollera från en mobiltelefon med den app som ska släppas i veckan. Gav helt klart ett visst ha-begär både hos Jocke och mig.

Förutom handskarna tar jag med mig en hel del nya kunskaper om paracykling och handyckling som jag snappat upp under dagen i montern då många besökare hade bra och intressanta funderingar om just handcykeln vi visade. Då jag inte hade några egentliga kunskaper om den när jag kom dit på morgonen tog jag in hjälp av folket från SCF för att besvara frågorna och kunde successivt besvara dem mer och mer själv. Det visade sig även att några av besökarna läst om mig och Jocke i senaste numret av tidningen Cykla, vilket kom fram när tandemcykel diskuterades på mässgolvet. Kul!

Den här mässan återkommer jag nog till även nästa år. Som besökare eller återigen som assistans till SCF om de så vill. Jag hjälper gärna till att pusha för paracykling. Cykla är kul, och alla kan cykla!