Min första OTB

Idag var det dags. För min första riktiga praktvurpa. Och jag kan inte ens skylla på dödsgruset.

Men utan gruset hade nog de få skrubbsåren blivit än mindre. Nu skyddade nog regnkläderna jag använder som vindskydd när det ännu håller sig runt nollan.

Så vad hände? På servicen inför vintern noterades att drivlinan, dvs det som driver cykeln framåt – kedja, kransar osv, var ganska slitna. Men vi beslutade att det inte var någon idé att byta innan en vinter med pendling. Det har ändå funkat ganska bra sedan dess.

Men efter halva vägen idag började kedjan bete sig. Den hoppade friskt mellan kransarna och rappade en del. Så illa har det inte varit tidigare och jag tänkte att nu är det väl dags att byta prylarna.

Med en kilometer kvar hoppade kedjan av på en plan raka. Inga problem. Det har inte hänt förr, men på med den igen så får jag kolla status senare. Upp och iväg med snabb stående acceleration. Det är just då det händer.

Kedjan går av. Bakre växelföraren faller bak och går in i kassetten. Den brustna kedjan hamnar olyckligt och låser vevpartiet. Mitt i tramptaget, vilket gör att jag med draget på bakre foten drar med mig hela bakdelen av cykeln upp i luften och jag ser mig själv gå upp på framhjulet och vidare över och snett åt sidan innan jag slår i backen.

Knä och underarm tar en mindre smäll med mindre skrubbsår som resultat. Men jag får även min egen armbåge alternativt del av styret in i bröstet, och det är där det gör ont nu. Ett gott tecken är väl att det känns bättre när jag rör på mig så förhoppningsvis är det ingen revbensskada. Vilket är bra då jag ska till Österrike för lite slalom om tre dagar.

Cykeln klarade sig med ett vridet bromshandtag men ska få sig en översyn så inte kedjeraset orsakade andra skador på framdrivningen eller annat.

Nu får vi se när nästa cykeltur blir av.