Uppe på cykeln igen!

Dagen är 24 mars. Sol och nysopat. Jag sitter på cykeln igen för jobbpendlingen. Det rullar på fint med slicksen och ny drivlina. Många cyklister ute på banorna och en långsam kö över Liljeholmsbron.

När det är dags att ställa sig upp och trycka på i en uppförsbacke slår den mentala spärren till. Jag minns hur det kändes. Hur ont det gjorde och hur besvärliga de följande veckorna var (trots att jag klarade av lite skidåkning i Alperna).

Jag är rädd att ramla igen. Att någonting ska brista så jag går omkull i uppförsbacken. Egentligen helt utan anledning för cykeln är ju reparerad och hel igen. Det är bara mina hjärnspöken som spelar mig ett spratt. Men de är svåra att ignorera.