Ska vi ta en cappuccino?

Vi fick teaterbiljetter i julklapp, vi och barnens kusiners familj. Vi skulle få gå och se musikalen Trollkarlen från Oz med bland andra Markoolio, Tobbe Trollkarl och Kim Sulocki. I lördags var det dags.

Jag har själv ingen egentlig relation med Trollkarlen från Oz. När jag var liten tyckte jag bara den var konstig. Samma sak med Alice i underlandet. Konstiga plåtniklasar och pratande tekoppar var inte riktigt min grej. Så jag har aldrig läst böckerna eller sett filmerna. Men att gå på teater eller musikal med barn är ju alltid kul, och roll-listan såg ju trevlig ut, så det skulle bli skojjigt.

Efter lunch hemma hos farmor och farfar (tyvärr blev kusinerna sena på grund av bilhaveri på väg från Borlänge, men de hann till föreställningen i alla fall) åkte vi in till konserthuset i Uppsala för 17-föreställningen.

Utan att recensera varenda scen kan jag säga att jag hade stor behållning av showen. Och det hade även barnen. Tuva skrattade så hon kiknade ibland, och Emma satt som förstenad de två timmarna. Storögd och knäpptyst. När jag försökte likna de flygande aporna med hennes favoritapa Nicke Nyfiken visade hon tydligt att jag skulle hålla tyst och inte störa. Hon sög in hela showen totalt i sitt lilla huvud för att processas senare.

Personligen gillade jag Plåtis (Kim Sulocki) och Fågelskrämman (Robert Rydberg) bäst. Kim med sin underbara dans och robotgång genom hela föreställningen, och Robert med sin passande dialekt och underbara humor som ledde till många skratt. Även övriga roller spelades med bravur. Och Trollkarlen spelades såklart av Tobbe Trollkarl som också får visa lite av sina färdigheter.

Musiken och texterna ska tydligen vara nyskrivna för denna show och inte samma som i originalet. Men eftersom jag inte läst eller sett Trollkarlen tidigare störde jag mig inte alls på det, och tyckte texterna passade bra. Sånginsatserna kan man inte heller klaga på.

Detta är helt klart något som jag rekommenderar, och se den gärna tillsammans med barn. Deras – alla barn i salongen – skratt i salongen lyfte det hela ytterligare ett snäpp. Och de mindre har mycket att berätta efteråt. Emma drog delar av handlingen om och om igen för farmor och farfar så öronen trillade av.

Har du möjligheten, gå och se! Då får du även svaret på varför detta inlägg har den titel det har.