Idrottsdagar

2014 är året då Tuva släpper loss och vill testa sport.

Simning har ju tidigare varit det som tränats på. Framför allt för att vi tycker det är viktigt att kunna simma, och att inte vara rädd för vatten. Men även för att pappa inte skulle ha någonting emot att något av hans barn tog vid där han själv inte nådde längre i simkarriären. Men det är såklart sekundärt. 😉

Tuva kan nu simma 25 meter på djupt vatten och nu handlar det bara om mängdträning och lite teknik för att nå längre distanser. Vill hon så finns även flera simklubbar i Stockholmsområdet. Men just nu är det två andra sporter som är intressanta.

Strax före jul visades intresse för att börja med innebandy. Bästa kompisen tränade redan och en av tränarna är pappa i klassen. Så fram till årsskiftet blev det några ”prova-på-träningar” som föll väl ut och fortsättning planerades in. Dessutom blev julklappsinköpen en aning lättare, för vilken innebandyspelare vill inte ha en egen klubba!

Så nu tränas det innebandy en gång i veckan. Men som om inte det skulle räcka har ju även badminton hägrat ett tag. Själv spelar jag ju en gång i veckan på motionsnivå. Tuva har varit med några få gånger och även spelat lite ute på landet med mig, och jag tycker mig ha sett en liten utveckling senaste året trots de sporadiska tillfällena. Så vid en direkt fråga svarade Tuva att hon skulle vilja träna badminton ”på riktigt”.

Närmaste klubb är Spårvägen i Enskede, men som med så mycket annat när man bor i en storstad är det kö till allt, även badmintonträning. Men efter årsskiftet blev vi erbjudna en plats, med chans att testa två tillfällen innan man bestämmer sig. Det är ju trots allt lite annat att träna i grupp i klubb än att bolla lite med pappa.

Så här efter två testträningar vill hon gärna fortsätta även med badminton, så det blir till att betala in även för det. Klart tjejen ska badmintona!

Vad gäller barn, idrott och träning har jag en ganska bestämd uppfattning. Det viktigaste är att barnen tycker det är roligt. Ingen ska tvingas att träna någon idrott man inte tycker är rolig. Har man kul lär man sig lättare och kombinationen glädje och fysisk aktivitet är oslagbar när det gäller hälsa och inlärningsförmåga. Sedan kan man behöva peppa, pusha och muta lite ibland, men inte tvinga.

För det andra är tävlingsmomentet inte det viktigaste i sjuårsåldern. Återigen är det kul de ska ha. Matcher är mer på lek men att lära sig hur en match eller tävling går till är självklart bra. Dessutom har dessa små liv en otrolig tävlinginstinkt. Allt är en tävling i den åldern. Det måste också vårdas ömt.

För det tredje tycker jag man ska stötta barnens val. Låt dem testa många olika sporter så de hittar en som är rolig och funkar bra för dem. Då kan de, om de vill, välja att rikta in sig och fokusera på någon specifik sport när de blir äldre. Om de är intresserade.

Men, ha inte för många regelbundna aktiviteter samtidigt. Glöm inte att barnen måste ha tid att leka fritt med kompisarna på eftermiddagar och helger också. Förutom den tid som kan behövas för eventuella läxor. I vårt fall har vi sagt att innebandy och badminton räcker. Det handlar om en vardagskväll och en helgmorgon som är inplanerad. Då blir det gott om tid även för kompisar och läxor. Och inte att förakta, även vi föräldrar behöver lite tid för annat.