Återbesök hos ortopeden och badmintonpremiär

Idag var det dags för återbesök hos ortopeden på SÖS för att se hur mitt knä utvecklats. Läkaren som opererat mig klämde och drog och slet för att se hur det verkade. Helt klart var att det inte är helt stadigt. ”Det känns som segt tuggummi när jag gör så här” sa han till AT-läkaren som var med. Och hur skulle det kunna vara helt stadigt med delar av korsbandet borta? I ett speciellt läge ”knakade” det till ordentligt i knät. ”Det där kommer patienten ha ont av imorgon” sa doktorn till AT-läkaren och log. Tack för den 🙂

Jag trodde ju tidigare att han tagit bort hela främre korsbandet vid operationen, men det var inte helt rätt uppfattat visade det sig. Han hade bara tagit bort den nedre delen som ramlat ned och lagt sig i kläm, för att hoppas att den övre delen som var kvar skulle ärra sig fast i vävnaden igen och på så sätt ge iallafall en viss stabilitet. Och enligt honom verkar det som den idén inte var helt fel, för han tyckte det verkade som just så hade skett.

På frågan om jag tränade ordentligt så fick man ju krypa till korset och säga att jag nog slarvat lite med det sedan jul och inte riktigt kommit igång igen. Tur att det varit en massa helger, jag fick ändå lite förståelse från honom 🙂 Men jag känner ju att jag måste komma igång och träna ordentligt. Med det väglag som råder den här vintern känner jag ju att knät är ganska så instabilt, och att jag måste parera med andra muskler i benet hela tiden. Ganska ofta har jag lite träningsvärk i vaden på grund av detta, så den blir väl stark och fin 😉

Hur som helst fick jag i uppdrag att maxbelasta knät så det går att avgöra om det kommer behövas en rekonstruktion längre fram eller inte. Just nu tyckte läkaren det var svårt att avgöra. Hade jag varit en elitsatsande idrottsman hade han givit mig ett nytt korsband direkt när han ändå var inne och rotade, men med den aktivitetsnivå jag har ville han se om det går att vara utan. Det är ju trots allt en rehab-tid på 6 månader eller mer efter ett sådant ingrepp. Jag tycker det räcker med den tid jag behövt hittills…

Nåväl, maxbelastning ska jag väl ffusionoaanqgn3örsöka mig på. Gäller bara att övertala hjärnan om att det är en bra idé. Minnet av smärtan när korsbandet gick av sitter kvar ordentligt där uppe, och är inget jag vill uppleva igen. Redan förra veckan hade jag min badmintonpremiär sedan skadan, och det gick ju faktiskt bättre än jag förväntat mig, även om jag mest stod som en vägkon och sträckte armarna så långt det bara gick istället för att röra på benen 😉 Det tyckte farbror doktorn lät lovande. För att hjälpa mig på traven skrev han ut en remiss på en sportortos, ett ordentligt knäskydd som ska hjälpa till att stabilisera knät när jag idrottar, tex vid badminton eller den skidåkning som jag tror jag ska klara av om en dryg vecka i Åre.

Knallade ner till Olmed i backen nedanför SÖS för att hämta ut den direkt. Efter lite trassel med remissen fick jag så en ortos från hyllan. Jag trodde jag skulle få en sådan som är typ ”strumpa” med inbyggda skenor på sidan. Det var så läkaren beskrivit den. Men på Olmed tyckte de att jag skulle ha en annan variant. Jag vet inte om det hade med remiss-strulet att göra eller inte, men den jag fick känns ordentligt ordentlig. Nu ska jag bara försöka lära mig att spänna på den ordentligt på benet. Och hoppas det går att ha den tillsammans med slalompjäxorna.

Vi får väl se hur det går framöver.

Andra om: Knäskada, SÖS, Olmed, Ortos, Korsband

Kommentera gärna