Roslagshösten 2015
Ca 60 minuter efter målgång på STHLM Bike, 09:48, startade vi från Vikskolan i Upplands Väsby. Detta efter en intressant bilfärd från Stadshuset, då vi försökte få i oss lite energi samtidigt som en av oss, inte den som körde, passade på att byta om till torra kläder. Jag undrar vad polisen sagt om de stoppat oss på E4 och sett en naken karl i baksätet…
På grund av det dåliga vädret var det väldigt få startande i år. 47 stycken på långa rundan mot normalt flera hundra. Detta gjorde att sista gäng på långa startat ganska långt före oss, och vi var sist ut av alla deltagare, både långa och korta banan. Vi kom nog iväg 10-15 minuter efter sista cyklist före oss. Det blev till att jaga.
Riktigt tungt i uppförsbackarna. Massor av regn. Ihållande ösregn nästan hela rundan och ibland riktiga skyfall, sådana som man saktar in riktigt mycket för om man kör bil. I 35-40kmh gör regndroppar ganska ont i ansiktet. Det visade sig efteråt att det fallit någonstans mellan 50 och 60 millimeter regn under dagen! Vi hade cyklat sju timmar i ösregn, båda loppen inräknade!
I stressen inför starten glömde jag all min energi i bilen. Men redan innan, på väg upp i bilen, hade vi insett att det inte skulle bli någon rekordrunda, så bestämde oss för att köra i lagom tempo och använda oss av alla depåer. Med det upplägget behövs ingen extra energi på cykeln.
Vid första depån efter fyra mil ligger vi bara några minuter efter gruppen före oss. Vi jagar. Har hela tiden en servicebil och en sjukvårdsbil efter oss. Känns tryggt, men lite stressande. Tyvärr började Patricks knä spöka och han beslutade att bryta efter ungefär fem mil in på rundan.
Under hela loppet fick Jocke och jag på tandemcykeln ligga själva ganska mycket. Inte konstigt på grund av det lilla deltagarantalet, men lite tråkigt. Efter ett tag kom vi ifatt ett gäng som vi sedan låg bakom många mil. Först vid depån vid 12 mil drog vi ifrån dem och spurtade mot mål. Bra fart och rullade över mållinjen ca fyra minuter före dem. Således kom vi inte sist i mål, fast vi startade sist med råge! Och årets medalj är värd så mycket mer än vad de är annars, på grund av vädret! Alla som tog sig runt, både på korta och långa banan ska vara stolta!
Runt 10 mil gick bakdäcket sönder. Det sprack i däcksidan. Troligen på grund av att bromsen legat mot däcket vid bromsning. Det blev ju en del inbromsning då vi låg bakom det andra gänget, eftersom vi med hjälp av vår tyngd lätt rullar ifatt i nedförslut. Vi ville inte rulla om för att sedan lägga oss bakom igen, utan stannade där bakom även nedför. Tyvärr gjorde ju det också att vi inte kunde ta med oss vår fart i nästa uppförsbacke och det kändes i benen kan jag lova.
Trots vädret var det en trevlig runda på så sätt att det blev lite löst snack med funktionärer i depåerna. Något det inte finns tid för riktigt när det är normalt antal deltagare. Då blir det också köer i depåerna och således svårt att hålla korta stopp.
Dagen efter hade jag ont. Tror aldrig jag känt mig så trött i kroppen efter ett cykellopp, inte ens någon av vätternrundorna. Vattnet på vägen hela tiden måste ha gjort att det blev bra mycket tyngre än vanligt. Och vädret sög energi för att hålla kroppen varm. Jag fick aldrig någon energidipp i den mån att kroppen blir helt matt. Däremot fick jag ordentlig hungerkänsla med jämna mellanrum, lagom till depåerna. Också det en reaktion i kroppen jag inte varit med om tidigare. Det normala för mig vid brist på energi är att jag blir matt. Inte hungrig på det sättet.
Som vanligt var Roslagshösten ett bra arrangemang av Fredrikshof! Det känns som de har en väl inkörd och fungerande organisation i sina Roslagslopp. Alla funktionärer ska ha stort tack för sin insats runt banan. Det kan inte ha varit jätteskoj med endast 47 cyklister på långa banan och förmodligen ganska mycket dötid i regnet i väntan på nästa grupp.
Roslagsvåren kommer tillbaka i maj 2016! Då ska jag vara med!
Senaste kommentarer