Barkarby 400km brevet
Det dök upp en inbjudan till helgens brevet-lopp i facebookgruppen jag följer. En på 20 mil, Södertäljes förmodligen trevliga slottsrunda. Och en på 40 mil, med nattstart. Jag kände att med det väder som utlovades var ju detta inget man kunde missa. Att dessutom få sätta personligt distansrekord var ju bara en bonus.
Det ska erkännas att jag var lite orolig, främst för att bli ensam och få problem med navigeringen. Men efter lite snack i uppstartstråden på Happyride visade det sig att det var fler som planerade att hålla ungefär samma fart som mig, med sikte på ca 16 timmar. Och lite test av navigeringsfunktinen i min Garmin 500 gav vid handen att den nog skulle kunna hjälpa mig om det behövdes. Som backup hade jag ju telefonen med spåret laddat i appen OSMAnd. Och två batteripack för USB med på cykeln. Det ena ett litet smidigt från Classe och det andra var batteriet till framlampan som dessutom kan mata USB.
Så efter en hel arbetsdag och två timmars vila under kvällen innan start infann jag mig så vid Lilla Barkarby för första gången någon halvtimme innan startskottet. Med det väntande vädret siktade jag på kortkort plus armvärmare med reflexvästen som förstärkning och långa handskarna i packningen. Det visade sig vara ganska perfekt för min del även under den kallaste perioden under natten då tempen tog sig ned till 7-8 grader. Västen fick dock sitta kvar hela den följande dagen då vindarna var fortsatt kalla mot min svettiga rygg. 23:00 prick prick gick starten.
Jag hade siktat på att ta mig runt på någonstans runt 16 timmar. Så blev det inte. Men det började lovande. En grupp på ca 12 personer rullade på i bra fart mot Uppsala, och jag hängde med. Några tog på sig att föra växelvis upp till första kontroll, och för mig där bak gick det alldeles utmärkt att hänga med. Det visade sig att vi hållit knappt 32kmh till första kaffet, vilket de flesta i gruppen var överens om att det kanske var lite för snabbt.
Farten fortsatte dock vara god upp mot Gävle. Två minuter innan min planerade tid passerade vi på Rv600 mina föräldrar i Lövstalöt klockan 01:58, men de stod inte och hejade. Nu var förningarna lite mer organiserade. Gruppen om 12 låg på ett led och körde förningar runt en mil i taget om jag minns rätt. Köldhålet där temperaturen sjönk flera grader passerades, men personligen hade jag inga problem, inte ens fingrarna blev kalla. Kanske skulle skoöverdragen suttit fint i någon timme där men det var ingen större fara. Och strax började solen titta upp över horisonten igen. Det är denna tid på dygnet nattcykling är som bäst! Fåglarna vaknar till liv igen och solens strålar börjar värma så smått. Om de dessutom går upp över en sjö är det hela komplett! Här fick vi dock nöja oss med lite skog och mest kalhygge. Efter en kort pissepaus i närheten av Tierp som enda stopp bar det vidare mot kontroll 2 vid 18 mil i Gävle.
Vid Skutskär bar det in på vägar med uppförsbackar. Dessutom hade vinden mot oss nu ökat en del. Det började bli min tur att gå upp i förning igen, men jag kände redan när jag låg som tvåa i ledet att vinden skulle bli lite jobbig för mina ben. Och så blev det. Och mer så i den uppförs som kom när jag gick upp. Det blev därför en lite kortare förning av mig och jag backade av ganska snart. Men de lite sega benen gjorde att jag inte höll upp farten när de andra rullade förbi och jag fick obönhörligen en lucka till gruppen när de passerat mig. Som jag försökte hämta in men inte lyckades med. Enligt en annan RR var det ungefär här gänget också ökade farten en aning… Med 23 mil kvar tänkte jag att det var lika bra att slå av lite på farten och köra aktiv vila in till kontrollen, låta benen återhämta sig lite och hoppas att jag inte kom allt för långt efter så jag kanske skulle kunna haka på gänget igen.
Ungefär här upptäckte jag bristerna med att navigera efter 500an. Kanske använder jag lite för många punkter i det laddade spåret, men den hann liksom inte med att rita ut spåret att navigera efter lika fort som jag cyklade. Än värre blev det genom staden där gator och korsningar ligger tätare. Här tappade jag ytterligare lite fart och tid då jag blev tvungen att stanna för att kontrollera backuppkartan på telefonen några gånger. Till slut kom jag ändå fram till kontroll nummer två och hann säga hej till tätgruppen som just var på väg att rulla vidare. Själv stannade jag lite för länge med kaffe och frukost, lite med hopp om att någon efter mig skulle komma ifatt. Men icke. Och här var nog enda gången jag satt och huttrade lite, kall efter natten nu när jag inte producerade värme inifrån.
Nu bar det vidare mot Sandviken och kontroll tre. Återigen blev jag tvungen att stanna och dubbelkolla rutten på telefonen några gånger, även om det var ganska lättnavigerat och jag var rätt varje gång. Men det stör att behöva stanna när man har bra rull.
I Sandviken hade macken inte öppnat ännu. Men en MC-kille som väntade på att träffa sina kompisar fick agera stämpel, och lät mäkta imponerad och förvånad när jag nämnde att jag cyklat från Stockholm under natten och nu var på väg tillbaka. Jag var nästan lika imponerad själv. Han var själv på väg till Norrtälje och en custom-mc-show. För säkerhets skull tog jag även en bild på mig själv från platsen. Nu började dessutom solen värma lite så det blev faktiskt en 20 minuter på bänken där i solen innan jag rullade vidare. Men trots mina långa uppehåll kom ingen av de efter mig ikapp. Här vid halva sträckan avklarad var jag fortfarande vid gott mod och kände mig oförskämt pigg när nu benen återhämtat sig en del. Och själv styr man ju fart och stopp helt efter eget huvud. På gott och ont. Känslan var att med rätt fart skulle jag kunna cykla hur långt som helst. Och fortfarande fanns mitt mål på 16 timmar inom räckhåll, om jag tog kortare pauser framöver. Resten av resan blev mer eller mindre händelselös med några få små undantag.
Från Sandviken och söderut är det otroligt trevliga vägar, som jag önskar många cyklister fick uppleva. Förföriskt ljus när solen skiner mellan tallarna med den gröna mossbeklädda sluttningen där vägen slingrar sig fram, och en del vatten. Mindre förföriskt var det att stanna för att tömma blåsan några mil norr om Gysinge. Där bodde myggen.
Nackdelen med att cykla själv för mig är att mitt pannben inte är tillräckligt starkt. Är jag själv har jag alldeles för lätt att sänka tempot eller rent av stanna till en kort stund för att sträcka på benen lite. Detta blev tydligt när jag på väg mot Gysinge började tycka att milen tickade fram otroligt långsamt. Jag fick tvinga mig själv att cykla *minst* en mil mellan mina korta bensträckarstopp! Ungefär här började jag också känna en stor tomhet i magen. Inte så mycket att kraften försvann, energi hade jag kvar, men jag behövde stoppa något annat än Snickers, bars och gelenallar i magen. Jag behövde MAT.
Ett av mina problem med långcykling är att när min kropp är uppe i varv så har jag svårt att äta ordentligt. Och både i Uppsala och Gävle blev det nog lite för lite som gick ned i magen. Dessutom tänkte jag inte till ordentligt i Gävle, och missade att köpa med mig rätt saker. Det straffade sig nu. Jag var helt enkelt inte sugen på det jag hade med mig, och än så länge var allt stängt här ute på landsbygden. Mitt hopp stod till Gysinge, men inte heller där fanns något att köpa när jag passerade. Istället fick jag njuta en stund i solen av den vackra Gysingeforsen och brukssamhället runt den. Men nu började 16-timmarsmålet rinna ur händerna.
Väl framme i Östervåla efter en bits mindre kul cykling på en 2+1-sträcka fick jag till slut ”riktig” mat. Det blev bland annat hamburgare och pommes på grillen. Den satt otroligt fint. Även glass lockade men jag kände att det var dags att hoppa upp på cykeln igen om jag skulle komma hem någon gång.
Uppvuxen i Uppsala som jag är, var vägarna från Östervåla bekanta. Och i det här läget var det ingen fördel, jag visste ju hur långt det var. Största delev av rutten här gick på Rv255, men in mot Uppsala vek banan av och tog samma trevliga småvägar som Skandisloppet. Stoppet i Uppsala gjorde jag på samma fina hak som på vägen upp, lyxade till med finfika i form av en drickyoghurt, en Pucko, en kopp kaffe och någonting ätbart som jag glömt på StatoilCircleK innan det bar vidare mot Bron. Som så många andra såg jag de orange skyltarna och visste vilken bro det handlade om. Men de tidsangivelser som angavs berörde inte mig. Ansåg jag. Det var ju inte den tiden just nu. Då kom punkan. Och däcket som inte ville krängas tillbaka ordentligt så stoppet blev igen onödigt långt och irritationen steg. Strax innan hade jag tänkt att jag snart kört 40 mil utan ett enda tekniskt bekymmer. Jinx!? Irritationen steg sedan än mer när jag kom fram till den avstängda bron och insåg att det bara var att cykla tillbaka till Kungsängsbron i motvinden för alternativ rutt. Då muttrades det på cykeln kan jag lova, och de sista milen till målet kändes väldigt långa. Pannbenet liksom knörvlade ihop sig, packade ihop och gick och la sig. Nu kändes inte sluttiden så noga längre, nu ville jag bara komma i mål på godkänd tid. Och det skulle ju i alla fall inte vara några problem.
Jag får fortfarande inte ihop broavstängningen med klockan, men kanske spelade en trött hjärna mig ett litet spratt. (en googling ger vid handen att den är avstängd bland annat ”Lördag 11.00 – 16.30 och 19.00 – 23.00”)
Några större missöden på resten av resan råkade jag inte ut för. Förutom att använda cykelbanor för att som ensam cyklist slippa cykla bland bilarna på de större lederna är en halvbra ide. Som cykelpendlare vet jag det ju redan, men det blev så uppenbart att cykelbanor försvinner ut i tomma intet, eller ligger på fel sida vägen och inte tar dig dit du vill. Detta i kombination med att använda 500ans navigering gjorde att det fick bli lite för många stopp för att återigen kontrollera rutt och hitta tillbaka till rutt med hjälp av telefonen. Dessutom totalhängde sig datorn någonstans vid Rotebro och visade helt galna siffror. Något som aldrig hänt mig förut. Den fick spunk helt enkelt, och min närmare data-analys av rundan gick väl dessvärre förlorad där. (edit: Nej, the Fit File Repair Tool to the rescue!)
Efter mycket om och men rullade jag ändå in i mål till Lilla Barkarby strax efter 18:30. Ca 3,5 timmar senare än planerat vilket till största delen faktiskt bestod av långa stopp vid kontrollerna, och lite för många kortare stopp däremellan. Men jag tog mig runt! Och jag får min medalj! Enda bekymmer på alla mil var en punka och en något irriterad hälsena på slutet. Och lite tryckömhet på sittbenen. Men i övrigt kände jag ingenting i ryggslut, axlar/nacke eller liknande. Skönt. Men någon afterbike såg jag ingen skymt av när jag rullade in. Kanske kan det bero på att jag kom in som nummer 12, två timmar efter den före mig. Nästa efter mer kom ytterligare två timmar efter. Vad som hände med de resterande fyra eller fem som också startat vet jag ännu inte.
Istället för att ta den öl jag var så sugen på, tog jag första bästa pendeltåg mot Älvsjö. Jag tänkte att om jag står upp och håller i cykeln med ena handen och en av vattenflaskorna i den andra så håller jag mig nog vaken. Resultatet blev att jag omgående vaknade med ett ryck varje gång jag somnade. Men jag lyckades i alla fall vakna vid min hemmastation, och ta mig av någorlunda kontrollerat. Frun tyckte sedan att jag höll ut länge (i TV-fåtöljen) innan jag gick och la mig, men sedan sov jag gott i drygt 12 timmar innan söndagen bjöd på häckklippning och annat.
Rent spontant så här dagen efter så kan jag väl säga att cykla 40 mil varav 23 helt solo är väl inget jag känner att jag behöver göra igen. Jag hade gärna haft någon att dela cyklingen med. Snacka lite skit under tiden, ta en fika tillsammans osv. Men cyklingen upp till Gävle under natten var magisk och riktigt rolig. Jag har sagt det förut. Det är något speciellt med att cykla på natten. Så mer nattcykling kommer det bli på ett eller annat sätt. Och jag ska inte påstå att det är omöjligt att jag hittar på några liknande galenskaper någon gång i framtiden… (edit: tre dagar efter målgång har jag redan glömt bort det jobbiga och ser bara det roliga, även i solocyklingen! 😉 )
Stopptider
- Uppsala: 20 min
- Tierp: 5 min
- Gävle: 50 min
- Sandviken: 20 min
- Gysinge: 10 min
- Östervåla: 35 min
- Uppsala: 30 min
- Punka: 15 min
- Bron: 40 min extra tid
- plus diverse småstopp
Foton på Google Photos: https://goo.gl/photos/KduhDb6uH2tzXuPA8
Senaste kommentarer