Dortmund ToR – En reseskildring, dag 3
Fredagen började med tidig morgon följd av en hel dag med produktiv strategi och designplanering. Vid 16-tiden var det så dags för mig att bege mig iväg för att jag skulle hinna med mitt flyg hemåt och med lite tur kunna kliva innanför dörren hemma innan midnatt.
Såklart gick även hemresan via Berlin med byte av flyg istället för det direktflyg som finns från Düsseldorf till Stockholm. Den här gången blev det boskapståget, även kallat pendeltåg, till flygplatsen och inte det snabbare ICE. Detta medförde att jag var tvungen att gå en halvtimme tidigare från det möte vi hade och således inte kunde vara med och knyta ihop säcken, vilket kändes lite tråkigt när jag ändå pallrat mig iväg ner dit för mötet. Men men… det återstår ju ändå en hel del med arbete på hemmaplan igen.
Självklart började resan hem med att tåget till flygplatsen var försenat. Bara fem minuter men ändå. Det är inget gott tecken när skyltarna på stationen börjar annonsera förseningar. Även om jag fortfarande hade gott om tid.
Väl framme vid flygplatsen lyckades jag tajma in ett SkyTrain på sekunden. Iom detta plankade jag alltså igen eftersom jag inte hann köpa någon biljett. Men det gick bra den här gången också, och jag var definitivt inte ensam om det.
Checkat in har jag redan gjort från kontoret, och när jag lämnar in väskan dubbelkollar jag om det är någon försening. Det stod 15 minuter sent på webben innan jag åkte. Men nix, det ska vara på tiden. 18:50. Väl inne vid gaten visar det sig att det plan som skulle gått 16:45 till Berlin fortfarande inte gått. Medan de resenärerna mer eller mindre upprört diskuterar med den stressade gatepersonalen slocknar så skyltarna över min gate. Sedan flyttas vi till gaten bredvid där flight 6446 nu börjat boarda. Men eftersom vårt flightnummer är förvillande lika (6448) så blir det nu total förvirring bland de yra hönsen till resenärer. Dessutom saknar den tidigare flighten sex personer vilket gör gatepersonalen hörbart arga när de kallar på dem med namn flertalet gånger. Det börjar gå rykte om att flight 6446 måste flyga till Berlin och sedan komma tillbaka för att hämta oss.
Jag vet inte hur det gick för dem för vi blir sedan flyttade till en annan gate för andra gången. Nu i typ andra ändan av piren. Det känns som en film av Tati när ett helt flygplan med resenärer stressar genom flygplatsen. Men väl där börjar det hända saker. Vi får veta att det är bussar på gång då vårt plan står långt bort. Samtidigt känns det som en propp lossnar för det börjar rabblas avgångar och boarding för olika flighter på löpande band. Tidigare har det varit nästan tyst i högtalarna. Vi får senare – mycket senare – veta att flygplatsens datasystem hade havererat, vilket orsakat stora förseningar. Nu sitter jag på planet sedan snart två timmar, fortfarande nere på marken, efter att ha blivit bussad runt hela flygplatsen från gaten. Och klockan är 21:00. Om 25 minuter har mitt flyg från Berlin avgångstid.
Tydligen är det ett par till som är på väg till Stockholm och kabinpersonalen säger återigen att det flyget ska vänta på oss. Men jag har mina tvivel. Nu är i alla fall trappan bortrullad. Men vi väntar fortfarande på avisningen.
Klockan 22 kom vi iväg. Då hade vi suttit tre timmar i planet på marken. Och fått ett glas vatten var. Visst, hade jag bett om mer hade jag säkert fått det. Men man kan ju tycka att de kan göra sig till lite när vi får vänta så länge. När vi satt på Arlanda fick vi i alla fall ett varsitt chokladhjärta också…
Själva flygresan gick sedan utan problem. Men vi som hade anslutningsflyg till Stockholm var ju lite oroliga. Hela tiden fick vi info – när vi frågade själva – att det planet skulle vänta på oss. Och att vi skulle få mer information senare. Ingen information kom. Vi frågade igen. Samma svar igen. Och sedan inget mer. Om ni inte vet, säg då det. Strunta inte i oss som undrar om vi kommer hem till familjen idag.
En sak jag reflekterade över med flygningen med Air Berlin var den totala avsaknaden av vilja att informera resenärer med anslutande flyg vid förseningarna. När detta hänt mig tidigare med de stora flygbolagen har kabinpersonalen haft stenkoll på vilka passagerare som haft anslutande flyg och vilka platser i planet de suttit på. De har helt enkelt själva hållit koll med markpersonalen om status, kommit ut till resenären i kabinen och helt enkelt meddelat vad som gäller. Utan att man behövt fråga själv. Nu fick vi själva fråga om status om och om igen. Själv fick jag resa mig och gå fram till kabinpersonalen vid den främre dörren för att få reda på någonting. Som inte stämde. Jag fick känslan av att de hade noll koll på vilka av deras passagerare som hade anslutande flyg och än mindre vilka platser vi satt på. Men. Man får ju vad man betalar för. Trots detta är AB långt från de billigaste bolagen.
Och mycket riktigt. Det fanns ju inget plan som väntade på oss när vi landade strax före klockan 23 i Berlin. Men Air Berlin var vänliga nog att boka in oss på hotell och även betala taxin till och från detta hotell – om vi kräver taxipengarna tillbaka med kvitto i efterhand. Dessutom fick vi 10 euro att spendera i hotellets bar om vi ville, som ”plåster på såren”. Vänligt.
Hotellet, Dorint Airport hotel, trodde man ju låg inom flygplatsområdet. Men icke, det ligger en bra bit bort. Eller kanske inte egentligen. Det ligger vid ena banändan, men man måste åka runt hela området vilket ju tar en stund. Jag delade taxi med de tre andra på väg till Stockholm – en dotter som var ute och reste med, om jag förstod det rätt, sin mamma och morbror – till hotellet. Det mest ”sleezy” hotell jag bott på. Enklare och ”billigare” än billigaste Ibis-hotellet här hemma. Och rök luktade det överallt. Jag ville bara komma i säng och orkade inte ens försöka ordna något rökfritt rum. Om det ens fanns. Jag hade nog fått stå i kö en bra stund eftersom det fortfarande välde in folk som missat sina anslutande flyg. Nu ska jag sova. Att spendera de 10 eurosarna i baren är inte att tänka på. Klockan är över midnatt och väckning blir det 06:15. Taxin kommer klockan sju för transport tillbaka till flygplatsen. Tjohoo. Men imorgon får jag nog komma hem. Kanske.
-
- Hotellrum 3 – med micro
-
- Hotellrum 3
-
- Hotellrum 3
-
- Hotellrum 3
Senaste kommentarer