Skandisloppet 2015
Då min rygg inte riktigt kommit tillbaka till sitt normala jag under veckan vågade jag inte ställa upp som pilot åt Jocke. Bland annat för att cykeln är aningen stor vilket gör att jag får en något aggresivare sittställning än vad jag är van vid. Det gör att ryggen får arbeta mer än vanligt. Dessutom kände jag under veckans pendling ett behov av tvärt och snabbt utan förvarning kunna sluta trampa, ställa mig upp och/eller parera tvära smärtor om de dök upp i vissa lägen. Sådant påverkar stabiliteten och säkerheten på tandemcykeln, framför allt när man fått upp farten. Och jag hade ingen som helst lust att riskera ännu en säsong för Jocke, även om jag såklart såg till min egen hälsa också.
Men då vädret för helgen såg riktigt lovande ut för lite cykling på Uppsala-slätten ville jag för allt i världen inte missa loppet. Dessutom behövde jag milen i benen. Därför bestämde jag mig för att ställa upp på egen cykel och köra så långt det gick. Så långt ryggen tillät. Och Jocke hade redan prelbokat MP som pilotvikarie. Han ställde upp och körde tandem istället för egen cykel. Vilket jag tror både Jocke och jag uppskattade!
Istället för att cykla till och från Uppsala som planerat blev det istället bilfärd upp tillsammans med Patrick och Andreas på lördagsmorgonen. Vi anlände Studenternas parkering med relativt gott om tid innan start. Men på något konstigt sätt tog vår förberedelser längre tid än vi trodde, och vips var det bara en kvart kvar till start, och vi hade inte hämtat nummerlappar och chip ännu. Vi lyckades hämta ut detta innan start, förmodligen till några personers förtret där i kön, ber om ursäkt för det. Men vi hann inte riktigt få ordning på lappar och chip på kläder och hjälm innan vår startgrupp rullade iväg. Däremot kunde vi rulla ut ur stan tillsammans med nästa startgrupp istället. Lite som förra året då Jocke och jag blev försenade på grund av en punka på väg till start.
Loppet som sådant fungerade fint. Tandemparet fick som vanligt ta långa förningar större delen av loppet. Men med de förutsättningar vi hade brukar det inte vara några problem att göra så. Vi andra låg där bakom och letade lä. Kör man på ett led är det bara några centimeter att spela på i sidled för att få lä eller vinden i fejset. Det är en ganska skön känsla när man hittar just den där platsen där vinden försvinner, och försöka hålla den hela tiden när vägen svänger. Någon gång med vind snett framifrån fick i dessutom till en fin vinge där vi nog tog upp större delen av körfältet i vår riktning. Härlig känsla att susa fram på det sättet!
Vädret finns inte så mycket att säga om. Det kunde knappast varit bättre. Lagom temperatur, knappt någon vind, och strålande sol hela dagen.
Ryggen fungerade bättre än förväntat. Den var lite stel i början men fungerade bättre och bättre. Men vid ungefär 15 mil klagade ben och ett knä lite gran, nästan samtidigt som tandemparet hade krafter över de ville testa. Så vi andr släppte iväg dem och de for snabbt vidare på jakt efter klungan framför oss. Själv fick jag lite feeling och försökte hänga på. Men efter några hundra meter dog jag lite. Jag fick släppa upp resten av gänget som fick dra mig en bit till kraften återkommit till benen så jag kunde ta mig i mål.
Arrangören får MVG av mig. De satsade ordentligt för att förhöja upplevelsen från förra året, och nog tycker jag att de lyckades. Riktiga kanelbullar i depåerna. Ett glas öl direkt efter målgång. Grillat i mat-tältet. Sol och nästan ingen vind. Trevlig inramning av hela arrangemanget. Det kan knappast bli så mycket bättre än så. Men ni som jobbar med detta, jag vet att ni kommer försöka snäppa upp det ytterligare till nästa år. Jag återkommer och kontrollerar då också 🙂
Senaste kommentarer