Sol, vind och misärcykling

Målet för dagen var att göra ett litet experiment. Att känna på hur kroppen beter sig med lite mindre energi än vanligt på cykelturen. Det gav väl ett ganska väntat resultat.

Jag är ju den där cyklisten som alltid har lite för mycket energi med mig på rundorna och får plocka ur fickorna igen när jag kommer hem. På vår lilla cykeltur genom Sverige i sommar kommer jag ju bli tvungen att leva på mina fettreserver, då det inte går att tillföra snabb energi i form av kolhydrater lika fort som kroppen gör av med dem. Därför testade jag idag att sticka iväg utan frukost, och med bara en flaska vatten och en flaska sportdryck med mig, för att inte frestas att stoppa i mig annat. Rundan för dagen var den långa, runt sjön Tisnaren i Östergötland. Knappt nio mil.

Första fyra milen fram till Vingåker gick utmärkt. Mycket varmare och skönare vindar idag än igår. Jag rullade på i min ensamhet i en fart strax över 30 i snitt. Men sedan kom plågan.

Jag har fortfarande problem med min rygg, och dessutom vänster knä som spökar vid cyklingen. Båda sakerna något jag inte haft några problem med tidigare, före sista april i år. Efter Vingåker blir det mer uppför och dessutom motvind idag och rygg plus knä gjorde att jag inte fick ned kraften i benen. Resultatet blev att det gick pinsamt långsamt i uppförsbackarna.

Som grädde på moset gjorde sig avsaknaden av extra energi påmind, och satte sig på huvudet som började komma med negativa tankar. Det var i och för sig väntat, men kombinationen gjorde att det blev otroligt jobbigt och otroligt tråkigt att ta sig fram. Skylten som visade 6km kvar hem har sällan varit så efterlängtad.

Men pannbenet stod på sig, även om både fart och puls sjönk drastiskt de sista milen. Jag motstod frestelsen att stanna i Hävla och köpa en glass. Och jag fortsatte ned mot Rejmyre istället för tillbaka mot Brenäs. Och jag höll mig till min vanliga runda som inte är den närmaste vägen hem till stugan. Jag tog inga genvägar. Just det är jag trots allt nöjd med, även om det faktum att knä och rygg bökar gör mig lite orolig för kommande utmaningar. Jag måste helt enkelt se om det går att göra något åt. Antingen med inställningar på cykeln (sitter jag för lågt? Mitt knäonda tyder på det, men det känns inte som jag kan höja sadeln så mycket mer) eller på medicinsk väg.

Maskrosfält

Härlig landsväg

Rak väg

Skylten som säger jag är nästan hemma!

Liknande inlägg:

Ryggproblem En femma på landet 87km runt Tisnaren Skandisloppet 2015