Nyår i Branäs
Förra nyårsaftonen nämnde jag min idé om att fira nästa årsskifte i backen på en skidort. Den mottogs väl och jag fick uppdraget att undersöka alternativen. Kravet var att det inte fick vara allt för långt bort. Olika destinationer undersöktes och ordnades in under mina egna krav såsom nära till backen från boendet, helst bo mitt i backen. Barnbacken skulle ligga nära så man inte behövde släpa utrustning halva dagen. Och så vidare.
Av de olika alternativen fastnade jag för Branäs, som fått väldigt gott omdömme för att vara så barn- och familjevänligt. Eftersom vi var två barnfamiljer som skulle åka verkade det ju lovande. Dock gick det inte ännu att boka något boende, så jag blev istället uppsatt på deras ”VIP-lista” – de som får information om säsongens boende någon vecka innan alla andra, i månadsskiftet maj/juni.
När det väl var dags hittade jag en stuga på Lohyllan, nummer 48b, och bokade en kortvecka över årskiftet. En stuga högt upp på berget, mitt i backen med barnbacken precis nedanför. Bastu, braskamin, fullutrustat kök och åtta bäddar. Kunde knappast bli bättre. Bortskämd av senaste årens vintrar kunde man ju inte tänka sig att det skulle vara dåligt med snö på nyår…
När det väl var dags att åka iväg hade vi haft den varmaste julen i Stockholm sedan 1901 då mätningarna startade. Snön lyste med sin totala frånvaro och även i Branäs såg det dåligt ut. Men de hade i alla fall lyckats spruta konstsnö i några backar så lite skidåkande skulle det nog bli ändå. Frågan var bara hur bökigt det skulle bli att ta sig till backarna nu när vi hade räknat med att kunna åka skidor från dörren.
Ett annat orosmoment var att Tuva haft feber sedan julaftonskvällen, och den verkade inte vilja ge med sig. Dock pendlade den upp och ned och hon var ändå relativt pigg. Så efter godkännande från den andra familjen bestämde vi oss för att åka ändå och hoppades hon skulle krya på sig. Hon hade blivit så besviken annars då hon länge sett fram emot att få åka skidor och bo i stuga som inte är vår egen.
Väl framme visade det sig att stugan var toppenfin och låg som vi räknat med mitt i backen. Men den backen som låg närmast var såklart inte öppen på grund av snöbrist. Däremot var det inga problem att gå i pjäxor och bära skidorna till närmaste öppna backe, inte ens för Tuva. Och det var en blå backe med knappliftar, perfekt för henne att börja säsongen i. Måndagen bjöd på toppenväder med några minusgrader, sol och knappt någon vind. Då Tuva tog lite tid på sig att komma igång hann jag med att komma ut i backarna själv för lite rekognosering och åkande på egen hand i de lite brantare backarna. Eller backen, som det handlade om nu när de flesta var stängda.
De andra dagarna blev vädret sämre och kröp upp till flera plusgrader. Nyårsafton bjöd till och med på regn, och så mycket skidåkande blev det inte den dagen, även om vi kom ut en stund sen eftermiddag. För Emma blev det inga skidor alls under resan även om det var tänkt att hon skulle få prova på. Men då backen vid stugan var stängd brydde vi oss inte om att hyra utrustning och knöla oss runt berget till andra sidan i bil för att testa. Istället åkte hon några åk med mamma på medhavda snowracern i nämnda backe, men tillbringade mesta tiden med samma mamma i stugan. Hon verkade ganska nöjd ändå.
Nyaftonskvällen bjöd på mumsig trerätters-middag i stugan, i den form det ofta blir med fyra småbarn runt bordet. Mer eller mindre kaos till och från 😉 Vid tolvslaget var det dags för fyrverkerier, och jag vågar nog påstå att det var stora pengar som gick upp i rök på några minuter. Med vår stugas placering på berget hade vi bra utsikt, och det var många som skjöt raketer må jag säga. Otroligt vackert skådespel fick vi se! Dock var det inte mycket av det som blev dokumenterat då kameran hängde sig vilket inte upptäcktes förrän det var för sent…
Även på nyårsdagen blev det en del skidåkning trots varmt väder. Tyvärr blev det ordentligt sönderkört i den stora backen så den gav jag till slut upp. Resten av åkningen utfördes i den blå backen vid stugan tillsammans med Tuva.
Efter packning och städning lämnade vi så stugan på torsdagen vid tiotiden för ungefär fem timmar i bilen hem igen. Allt som allt var det i mina ögon en lyckad resa. Familjen vi åkte med hade inte åkt så mycket skidor tidigare, och båda deras barn började med selar i lättaste barnbacken på måndagen, för att med lätthet ta sig ned på egen hand i den blå backen vid stugan på torsdagen. Jättekul att se framgången!
För egen del får det gärna bli ett återkommande event, men kanske till ett snösäkrare område. Vi kom fram till att det var på pricken lika långt till Sälen, till exempel.
Nu hoppas vi bara på att vintern ska komma så vi kan få åka lite mer skidor även hemma i Stockholm.
Senaste kommentarer