Bad Gastein 2015

I slutet av januari begav sig det gamla vanliga skidgänget på utflykt igen. Den här gången styrdes kosan till Bad Gastein i Österrike och boendet på Elizabeth Park Hotel. Jag kan redan nu meddela att orten är väldigt backig, och förmodligen perfekt för lite backträning.

Resan var en lördag-till-onsdags-tripp, och böjade med avresa hemifrån halvåtta på morgonen. Resenärerna strålade ihop på Arlanda för flygningen till Salzburg och påföljande 90 minuters busstransfer till skidorten Bad Gastein. Väl framme kastades packningen in på rummen och inventering av lämpliga öldrickarstälen startade.  Det här är vad vi lockades av när vi bokade resan.

 

Söndagen blev vår första skiddag. Som vanligt – och till skillnad mot många andra jobbarkompisskidresor – så var vi uppe nästan med tuppen. Frukost intogs klockan åtta och hotellets skjuts till liften en timme senare. Riktigt skönt med denna lilla skyttelbuss. Det är inte kul att gå upp för alla backar i pjäxor med skidor på axlarna. Vi kom fram till att det var ungefär 30 höjdmeter på 150 meters promenad, och då var vi ändå inte uppe vid liften ännu.

Det här var inte den bästa starten på skidåkningen. Vi hade väldigt dålig sikt när vi kom upp. Det var blåsigt och snöigt. Men vi valde pistvisning med den ”snabba” gruppen trots allt. Denna första dag blev det till slut närmare fem mil utförsåkning med liftar borträknade. Vädret till trots var det en trevlig dag med mycket skidåkning och väldigt trötta ben. Och ovanpå det blev det en hård after-ski. För undertecknad blev det sedan en tidig kväll. Efter tre-rättersmiddagen som ingick varje kväll var det lite struntprat på rummet och godnatt för min del. Somnade relativt ovaggad kan man säga.

 

På måndagen tittade den fram, solen! Vi fick fint väder som utlovat, efter att det snöat under natten. Så den här dagen tog vi skidbussen till Sportgastein. Eller snarare, vi tog taxi då vi trodde vi missat bussen och att den inte gick så ofta som den gjorde. Vilket den gjorde.Visade det sig senare. Sportgastein har den högsta toppen i skidsystemet, 2660m. Det var riktigt bra med snö, och riktigt skön snö att åka på. Stora ytor och långa backar ned till mittstationen. Det här området blev min favorit, synd bara att liftarna inte satt ihop med resten av systemet.

Efter en härlig skiddag tog vi bussen hem på eftermiddagen. En väldigt fullsatt och trång buss. Ville bara resan skulle ta slut. Dagen avslutades med en lite lugnare afterski, ännu en trerätters och sedan efterföljande utgång igen. Det gäller att passa på.

 

 

Sista skiddagen, och vädret är sämre igen. Vi  tog oss till Bad Hofgastein och tillbringade största delen av dagen där. Blåsigt och snöigt och dålig sikt igen, även om det växlade lite mer än söndagen och trots allt var ganska ok. Fram mot eftermiddagen när vi just påbörjat återfärden över berget medelst skidor, blev vi tvungna att stiga av på mittstationen på grund av hårt väder på toppen. Det var bara att åka ned i dalen igen. En stund senare visade det sig att lift efter lift stängde. Gondolerna började köras in i garaget och sittliftarna backades tillbaka. Det skulle inte öppnas upp till toppen något mer idag då det blåste 30 sekundmeter där uppe. Så där satt vi fast, med skidbussen som enda alternativ att ta oss tillbaka. Vi hann dock med ett extra och för resan sista åk i ”hemmabacken” innan även denna lift stängde enligt plan klockan fyra. Återigen en lite tuffare afterski och vi ramlade in sent till middagen iförda skidkläder och glada i hågen, med stränga order från oss själva att bara dricka vatten till maten. Efter lite dusch och omklädnad bar det iväg ut igen, men några av oss, undertecknad inkluderad, var lite trötta och valde att knalla hemåt och knyta oss igen runt midnatt, medan andra i sällskapet fortsatte ytterligare några timmar.

 

 

Onsdag och hemresedag. Fint väder igen vilket gjorde lite ont, man ville ju bara åka mer skidor. Som vanligt var bussen sen (förra året fick vi vänta 90 minuter på den och höll på att missa flyget) men vi behövde inte vara oroliga då vi hade indikation på att flyget skulle vara två timmar försenat. Vi fick i alla fall en ”riktig” buss att åka i den här gången och resan tillbaka till flygplatsen gick fint. Mycket riktigt så visade det sig att vårt flyg var försenat, och kom inte iväg från Arlanda förrän nästan tre timmar efter planerad avgångstid, då man behövde byta flygplan eftersom det som skulle använts satt fast i oavslutat underhåll i hangaren. Efter två timmar bjöds vi på tilltugg värt 100kr per person som kompensation, allt enligt de regler som finns om flygförseningar. Väl hemma väntade ett varmt mottagande av saknad familj som saknat mig 🙂

 

Summering: Allt som allt en bra resa med trevliga vänner. Personligen tycker jag nog Saalbach är snäppet bättre. Där finns ett större skidområde som är mer sammanhängande med mindre behov av att använda skidbussen. Byn är mindre kuperad och lättare att ta sig fram i, och känns också lite mysigare. Saalbach ligger dock lite lägre och når bara ca 2200 meter på högsta toppen vilket gör det lite mindre snösäkert. Jag tycker matutbudet i backarna är snäppet sämre i Bad Gastein. Själva boendet vi hade den här gången var dock mycket bättre än i Saalbach, för ungefär samma kostnad. Framför allt var frukost och middag väldigt mycket bättre. Rummen något bättre, men det är av mindre vikt då man i princip bara ska sova där. En trevlig dusch är dock skönt att ha. I år hade vi även fri tillgång till hotellets SPA-avdelning med bassäng och olika typer av bastu, som var skönt att nyttja en av dagarna.

Ska jag välja mellan Bad Gastein och Saalbach nästa gång, väljer jag nog Saalbach. Men nu pratas det om Italien nästa år. Vi får väl se vad det blir.